Joakim Falk, trumpet, bandledare
Adam Falk, klarinett, tenorsax, barytonsax
Cissi Larsson, klarinett, sång
Håkan Persson, trombon
Jacob Ullberger, banjo
Niklas Wennström, kontrabas
Gunnar Åkerhielm, piano
Sven Stålberg, trummor
Dags igen för en efterlängtad kväll på Tuppen med Hot house jazzförening. Denna gång med ett skickligt Stockholmsband som varit här tidigare och förgyllt jazzhimlen med sitt fantastiska musicerande. Spicy Advice Ragtime Band är namnet i det åtta personer starka bandet. Spicy Advice är på turne och ska bl.a. spela i Roskilde i grannprovinsen. Bandet innehåller skickliga musiker som lekfullt rör sig mellan stilarna i den äldre jazzen. Stockholm bjuder enligt kapellmästaren Adam Falk inte på så många olika jazzställen för denna typen av musik men man har bl.a. haft jobb på jazzklubben Fasching, inte illa.
Bandet la snabbt ut med ” Original Dixieland One-step” som spelades in som första jazzinspelning på skiva 1917 av Original Dixiland Jazzband. Trots den fina wienerschnitzeln som var kvällen varmrätt så befolkades snabbt dansgolvet av danssugna par. Låten blev någon slags signal som triggade igång dansbenen, kul.
”Move the Buddy Home” följde så och här fick Jacob Ullberger visa vilken skicklig banjoist han är i ett väl genomfört solo. Jacob är internationellt anlitad för sitt fina och fantasifulla banjospel. Cissi Larsson engagerade oss med sin sång i ett flertal låtar under kvällen. Härlig inlevelse och dessutom ett fint klarinettspel i duett med bandets andre klarinettist Adam Falk. Ja, ni gissade rätt. Adam är bror till Joakim som spelar trumpet.
”Side Walk Blues” blev nästa nummer märkt Jelly Roll Morton. Fin gammal jazz av bästa märke som bandet hanterade skickligt och varsamt.
” Smiles” från 1917 genomfördes i en typisk dixilandversion, svängigt och tätt med mycket kollektivt improviserande och spontana stämmor som det sig bör. Adam Falk levererade ett snyggt och välbalanserat solo på barytonsax. Ett instrument som ser tungt ut men kan låta så mjukt och uttrycksfullt. Här fick kvällens bassist Niklas Wennström möjlighet att visa sin kunskap om basspelets rötter. Hans slap-bas spel imponerade.
I ”Blue Grass Rag” gick bandet över till verkligt fint ragtimespel. Hät fick Gunnar Åkerhielm möjlighet att visa sin pianistiska skicklighet. Verkligt fint spel.
Kvällen fortsatte med ”The Chant”. Denna lekfulla melodi som även vår svenske pianist Jan Johansson lockades att spela in.
I rask följd kom sedan ”Hindustan”, ” See if I Care” och ” Singin’ the Blues” den sista en typisk Bix låt. Här passade bassisten på att genomföra ett fint stråksolo. Kontrabasen är ju sträng taget byggd för stråkspel och det är trevligt när instrumentet utnyttjas till sin fulla potential.
Bixinspirerade ” When My Sugar Walks Down the Street” blev nästa nummer som raskt följdes av “I’ll See You in My Dreams”.
Kvällen löpte på med en räcka av kända och väl genomförda nummer. Det är härligt att se yngre musiker engagera sig i äldre jazz med glöd och inlevelse. Det syns att man verkligen gillar det man gör. Mycket väl genomförda insatser över hela linjen. Vi hoppas att bandet kommer tillbaka till någon av Hot house jazzkvällar. För Er som tyckte att bastrumman var stor så mätte den enligt trummisen Sven Stålberg 25,5 tum i diameter. Vi litar på detta. / Olof Karlén
