2017.02.10 Southern Syncopaters

2017.02.10 Southern Syncopaters

Patrik Nilsson, saxofon och klarinett
Per-Olof Nilsson, saxofon och klarinett
Peter Södergren, trombon
Mårten Damm, tuba och sång
Anders Dellson, saxofon, klarinett och sång
Jan Olle Malm, trumpet
Torbjörn Larson, trumpet och sång
Torgny Salö, piano och kapellmästare
Lennart Herlin, banjo och gitarr
Maria Eggeling, trummor och sång

En orkester som verkligen tar traditionen på allvar. Plats på scen för Southern Syncopaters, ett storband av det lite mindre formatet som spelar originalarragemang så som de skrevs på 20-talet. Inte bara musiken var tidstypisk utan bandet var snyggt risslade i svarta smokingar utom kapellmästaren själv som för kvällen var iklädd vit smokingkavaj.

Hot house publik var som vanligt  beredda och efter inmundigandet av kvällens rätt, fläskfilé med madeirasås så var det dags att ta tag i dansandet. Skoskav och andra skavanker var tillfälligt lagda åt sidan och dansen flöt på fint till denna mycket dansanta storbandsmusik i det mindre formatet.

Trafiken till kvällens mikrofon var tät. Mirkrofon är kanske fel ord, megafon är väl ett bättre ord. Den flitigaste gästen framme vid fåntratten var definitivt tubaspelaren Mårten Damm. Ljudet från tratten gav ett tidstypiskt sångljud, ungefär som när man själv lägger på en gammal stenkaka på den egna vevgramofonen från Husbondens Röst.

Bandet inledde kvällen med fina ” Nightwalk Blues” som åtföljdes av ” Alone at last”. Banjon i Lennart Herlins säkra händer lät distinkt och fint.  Här hade även Torbjörn Larsson möjlighet att bryta den Dammska dominansen vid megafonen.

Torgy Salö fyllde kvällen med trevligt och kunnigt mellansnack mellan låtarna. Han berättade att de mera utpräglade jazzorkestrarna på den tiden även spelade dansmusik och tvärtom gällde för dansorkestrarna som företrädesvis spelade rena dansnummer.

” Yes sir,  thats My Baby” fortsatte kvällen, därefter ” Hong Kong Dream Girl”, ”That´s All There is”  och ”Everything is Hosty”. Låtraden kan göras lång.

Man lade märke till att flera I publiken spetsade öronen när kapellmästare Salö berättade om 20-talets Berlin med slagsmål och dåtidens synd på Alexanderplatz. I den vevan passade en tysk orkester på att spela in ”Broadway Stomp”. Världen var internationell även då.

I andra setet följe ett antal kända nummer, vad sägs om ” When Sweet Susie Goes Steppin´Bye” eller ännu mera kända ” Side by Side”. Sida vid sida presterade Torbjörn Larsson och Mårten Damm fullödig sång. Kapellmästare Salö  fyllde följsamt upp Mårtens frånvaro vid tuban med ett mera distinkt pianospel med tydligt markerade basgångar.

Kvällen fortgick i samma stil, sånginsatserna duggade tätt från bandets medlemmar och notbladen lästes av med säker blick. Vi fick också lära oss att stora arrangörer på den tiden i denna stil hette Frank Skinner och Artur Lang. Herrarna tog till och med fram läroböcker i hur denna typ av arrangemang skulle skrivas, allt för att sprida musiken till den så kallade landsorten.

I sista set hördes en sång som bl.a Marilyn Monroe har gjort känd, vad sägs om ” I Wanna Be Loved By You” Mårten Damm passade här på att bli mera infantil när han sjöng låten med en docka i handen.

Ja så slutade kvällen och Hot house kan återigen gratulera sig till ett trevligt och uppskattat val av orkester. Vi får säkert höra den igen på Tuppen en fredagskväll. / Olof Karlén

Share