2017.04.07 Henning Munk & Plumperne, Dk

Henning Munk Plum, klarinett
Nis Toxvaerd, saxofon
Björn Ekman, banjo och sång
Marc Davis, bas
Henning Toxvaerd, trummor

”Nu är vi här igen! Det kommer att bli precis som förra gången. Samma låtlista och samma musiker. Så vet ni vad som väntar!”

Det sa kapellmästare Henning Munk Plum när han äntrat scenen den här fredagskvällen med det – kanske? – mest populära bandet i modern tid på Tuppen och Hot House! Plumperne, alltså!
Fast det där stämde ändå inte riktigt. För den som Kenneth Svensson kallade ”läckert skäggprydde” trombonisten Mads Hyhne när han skrev efter konserten i mars för ett år sedan fanns inte på scen nu.  Han var ersatt av Nis Toxvaerd på saxofon. Och jo, Nis är son till trummisen i bandet Henning Toxvaerd. Men i övrigt var det som vanligt Marc Davis på kontrabasen och den sjungande banjoliraren Björn Ekman från Lund. Förutom Plumpen själv förstås, Henning med sin välljudande sopransaxofon.
Låtlistan var förmodligen den samma som för ett år sedan, även om man kanske skiftade lite på ordningsföljden! Publiken vet vad den får när Plumperne kommer på besök och det är väl också därför som det alltid är knökfullt. Det var redan tidigt i veckan fullbeställt, lite tråkigt var det ju då att restaurangen hade personalproblem till följd av sjukdom.
Men det hördes inte alltför mycket gnäll, det var ju ändå för Plumpernes skull man kommit och det bandet levererar kan ingen klaga på, även om det är välbekant.
Bröd och skådespel till folket, sa en romersk diktare under kejsardömets första århundrade, och här blev det i alla fall skådespel i form av gladjazz av hög potential.
Sidney Bechets Promenade Aux Chapse-Elysées inledde som vanligt och ja, sedan kom pärlorna på rad. My Dreamboat Comes Home, Summertime, Petite Fleur, Stardust, C’est Magnifique, At A Georgia Camp Meeting, Shim-Me-Sha-Wabble etc. etc.
Dansgolvet fylldes och tiden rann fort iväg och nu dröjer det väl ett år till innan Plumperna får göra resan från Köpenhamn igen (förutom Björn Ekman…) för att gästa Hot House.

Måste slutligen få lov att nämna hur fint det var att Fredrik John gästade Tuppen liksom många andra musiker. Även om sjukdomen tyvärr hindrar honom att spela på sin kära trombon så kan han svinga en bägare och dela den angenäma samvaron med oss andra. / Peter Kastensson

Plumperne

Share