2018.02.23 Swing & Sweet med Niklas Fredin

2018.02.23 Swing & Sweet Svempa

2018.02.23 Swing & Sweet

Niklas Fredin, trumpet, flygelhorn och sång
Mattias Carlson, tenorsax och klarinett
Lasse Lundström, kontrabas
Roger Berg, trummor
Sven-Erik Lundeqvist, piano

Dags för en ny Tuppenkväll eller varför inte en ny toppenkväll. Kvällens band går i swingens tecken med den skönsjungande trumpetaren Niklas Fredin i spetsen. Niklas har besökt oss ett flertal kvällar och förväntningarna var därför höga att även denna kväll skulle bli en musikalisk höjdpunkt lika tidigare.  Till sin hjälp att åstadkomma detta hade Niklas plockat med Mattias Carlson på träblås. En ung och fantastiskt lovande musiker som inte bara lovade utan även kunde leverera ett fint och drivet spel med innerliga klarinettfraser.

Stadig som en klippa och med en tydlig botten återfanns vid basen Lasse Lundström. Han har en egen bashörna  nära scenen. Lasse har en lättviktsförstärkare men det lättviktiga stannar där. Tyngden i basspelet känns betryggande och det ständiga vandrandet längs basens greppbräda sliter ju som sagt inga skor.

Roger Berg bakom trummorna behöver ingen närmare presentation. Han återfinns i många band i lika många upplagor. Denna kväll i en lite mera avslappnad småbandsstil.

Sist men inte minst mannen som ständigt rör sig i tangentens riktning, Sven-Erik ”Svempa” Lundeqvist. En musiker som behärskar ett stort stilregister och som med sitt drivna pianospel, ständigt stimulerar övriga musiker till stordåd.

Kvällen inleddes med Dizzy Gillespies ” Woody´n You”  och åtföljdes därefter av fina ”Lullabye of Birdland” . Raskt lades besticken åt sidan, glasen hyfsades och danssugna i publiken styrde kosan mot dansgolvet för att föra eller låta sig föras i takt med musiken. Kvällens publik var som vanligt en mix av stamgäster men även ett stort antal nya gäster fanns på plats. Malmös övriga jazzföreningar representerades av medlemmar från Harry Arnoldsällskapet och Malmö Jazzhouse.

Kvällen fylldes av kända swingnummer, jag nämner några som fastnade i minnet. Vad sägs om ” Smiles” med sång av Niklas Fredin. Niklas visade också under kvällen att han kunde konsten att improvisera ordlöst i form av s.k. scatsång, mycket uppskattat.

I ” But not for Me” var det dags för Lasse Lundström att ta fram stråken, inte för att fixa stämningen för den fanns redan på plats, utan för att kompa denna fina jazzlåt. Ett trevligt sätt att variera ett instruments klang och karaktär.

I ” Route 66” fick Mattias Carlson möjlighet att med sin klarinett  förgylla denna fina låt, bl.a. känd med Natalie Cole som sångerska. Trots förkylning blev resultatet mycket övertygande och njutbart.

Man märkte tydligt att bandet gillade att spela ihop och att samspelet satt fint som det brukar när idel proffsmusiker är i farten.

” Have You Met Miss Jones” föranledde inga ”stickrepliker” utan ”the bridge” i låten genomfördes galant. Återstod då ” Waking My Baby Back Home” mera känd som ” Sakta vi gå genom stan”. Melodin spelades i ett mycket dansvänligt tempo vilket kännetecknade många av kvällens låtar nämligen dansvänlighet.

Slutnummer blev ” As Time Goes Bye” , en fin avrundning på en härlig jazzkväll på Tuppen.

Vi håller tummarna att bandet kommer tillbaka för en ny kväll, vem vet./ Olof Karlén

Niklas Fredin

Lasse Lundström

Roger Berg

Mattias Carlson

Niklas Fredin

Niklas Fredin

Sven-Erik Lundeqvist

Share