2018.03.23 The CatPack, Dk

Lasse Römer, trumpet o sång
Lars Grangaard, saxofon
Tue Bjerborg, gitarr
Eddie Pless, trombon och sång
Ole Mattiessen, piano
Rune Fog-Nielsen, bas

Plats på scen för ett ny bekantskap för Hot house publik. Bandet som gjort stor succe där det dragit fram och som idag är en institution på Köpenhamnska Hvide Lam vid Kultorvet. Det kräves inte så stor övertalning för att få hit ett av Danmarks bästa swingband med ett gediget kunnande och garanterat svängig och dansant repertoar.

Bandet inledde med” S´Wonderful” , ett rytmiskt fyrverkeri där bandet visade på tight sammanhållet spel. Bandet saknar trummor, man utnyttjar istället gitarren som en del av den rytmiska motorn.  Tue Bjerborg skötte detta på ett föredömligt sätt.  Man märkte här tydliga influenser av gitarristen Joe Pass men även Wes Montgomery fanns med bland husgudarna. Detta ständigt pådrivande gitarrspel gav mera utrymme åt bandets pianist, Ole Matthiessen. Inga klavertramp här inte utan ett fint följsamt tassande i klaviaturen, ibland i form av snygga Sheringblock.

Tony Bennets fina ” The Good Life” gjorde att publiken strömmade till dansgolvet trots att wienerschnitzeln låg kvar på tallrikarna. Ingen ville ju missa känslan av croonern Tony Benett, ikväll i form av skönsjungande trumpetaren Lasse Römer. Römer som för övrigt, utöver sitt läckra sordinerade trumpetspel, även skötte det löpande mellansnacket på en lagom nivå.

Bandets flyhänte bassist Rune Fog-Nielsen imponerade stort med sitt stadiga spel och inovativa solon. Enligt Lasse Römer är han en av Danmarks bästa bassister idag och förutspås en lysande karriär. Jag kan inte annat än intyga. Tyvärr hade han för kvällen bytt till nya strängar. Nya strängar är ett problem eftersom de ger relativt mycket övertoner innan de har spelats in. Rune utnyttjar som danskarna säger, tarmsträngar. Strängarna håller inte stämningen lika bra som stålsträngar utan måste justeras oftare. Trots detta fungerade allt utan problem.

Blåset för kvällen bestod av Eddie Pless, trombon och Lars Grangaard, sax. Eddie, ”stlll going strong”, levererade sittande det ena fantastiska solot efter det andra. Om inte detta var nog så övergick han vid behov till sång, ibland i duett med Lasse Römer. Lars Grangaard kompletterade utsökt på sax med ett fint obligatspel till Eddies sång. Herrarna visade verkligen att man stod på rutinens brant i sitt säkra uppträdande.

Kvällen bands ihop av ett pärlband av fina kända låtar från jazzens guldålder eller vad sägs om ”C´est Ci Bon”, ” After You´ve Gone”, ” Almost Like Being in Love” eller de fantastiska numren ” Never the Less” och ” With a Song in My Heart”. Efter tre set var det dags för sammanfattning och det genomfördes med hjälp av Armstronginfluerade ” What a Wonderful World”.

Ett härligt band med massor av energi som vi hoppas återse på Tuppen en framtida fredagskväll. Jag hoppas och håller tummarna. Kolla in youtubeklipp med bandet om Ni vill återuppliva musiken. Inget går dock upp mot att höra bandet live. /Olof Karlén

Om du vill lyssna låtar från jazzkvällen, gå till Hot House Facebook sida.

The CatPack

The CatPack

Tue Bjerborg och Eddie Pless

Ole Mattiessen

Ole Bjerborg

Rune Fog-Nielsen

kkk

Lasse Römer

Lars Grangaard

Share