Vårsäsongen på Wega kunde inte fått en finare start än gårdagens framträdande av Henning Munks hårdsvängande kvintett. Det blir inga plumpar i det musikaliska protokollet när den orkestern spelar. Publikrekord blev det och besökarna var med på noterna direkt. Så det dansades, kvällen lång, vilket alltid är ett gott betyg och en påminnelse om, att jazzen ursprungligen främst var musik att dansa till.
Alla spelemän är musiker, men alla musiker är inte spelemän. Henning Munk är en personifikation av begreppet speleman. Hans kraftfullt expressiva sopransaxspel i Bechetidiomet är även så inkluderande.
Den nye trombonisten, Morten Hertz, visade sig vara ett fynd, en skicklig instrumentalist och improvisatör som lyfte orkestern till en ny nivå. Marc Davis’ virtuosa basspel passar i princip in i vilken jazzstil som helst. Björn Ekmans banjospel lyssnar jag gärna på. Han spelade på en G-banjo, eller plektrumbanjo, som instrumentet även kallats. Björn bjöd på spännande ackordgångar och på de sköna tremoloeffekter som onekligen hör banjon till. Henning Toxvaerd spelade fina New Orleans-trummor a la Baby Dodds och Paul Barbarin. Förutom ett levande, dynamiskt spel bjöd Toxvaerd även på kvällens shownummer, när han virvlade runt på dansgolvet sjungande ”Doctor Jazz”.
Frånsett klassiska jazznummer en masse, fick vi även höra franska chansons, något av Hank Williams i genren ”Hästjazz”, samt en svensk visklassiker, Olle Adolfssons ”Trubbel”. Den har många verser även när den spelas instrumentalt.
Björn Ekman sjöng på många språk, inklusive danska. För en svensk lät det väldigt autentiskt.
Orkestern spelade även ett par nyare melodier t.ex. den nyligen bortgångne Bob Wilber´s ”Crawfish Shuffle” och French´s ”Why Don´t You Go Down To New Orleans”.
Det blev verkligen en kväll att minnas. I en allt mera galen och förvirrande värld blir sådana här upplevelser ovärderliga, och vi skall med årens rätt njuta av dem när möjligheten ges.
Maten var som vanligt god liksom betjäningen, och kanske kan vi som bonus få tillbaka Henning Munk och hans band redan till hösten.
Sven-Erik Palmbring
