2022.04.22 Dixie For You

Hot House 22/4-22 på restaurang Wega i Malmö

En härlig känsla infinner sig, det är fredag och dags för ännu en trevlig kväll på restaurang Wega. Wega som blivit omåttligt populärt med ständigt fulla hus. Man kommer för att avnjuta god gammal jazz, dricka lite vin i trevligt sällskap och att återigen känna frihet från pandemin och att våren är i starkt framåtskridande. Till hjälp har man dessutom kökets goda mat, en viktig del för välbefinnandet. Man märker också att flertalet gäster är medlemmar i föreningen och återkommer vid varje arrangemang. Man träffar bekanta och trivs  tillsammans.

Kvällens  band kallar sig ” Dixie for you” och är en mix av mycket rutinerade danska och svenska musiker.  Bandet består av följande musiker:

  • Hans Ingelstam trombon och sång
  • Jeppe Zahco sax, klarinett och sång
  • Claes Rybeck banjo, gitarr och sång
  • Lars M. Nielsen, kontrabas och dessutom gruppens kapellmästare
  • Henrik Holtst Hansen, trummor

Snabbt och utan krusiduller lägger man ut med ” Carry Me back to old Virginia” , en gammalt jazzörhänge, ofta spelat men omåttligt populärt. Hans Ingelstam presenterar temat  via sin väloljade trombon. Han är säkerheten själv och ger bandet direkt stabilitet. Versionen känns luftig och  svängig. Jeppe Zacko bidrar med sitt varierande tenorsaxspel. Man hör ibland att han har sina rötter i lite modernare swing och be bop. Det stör inte. Claes Rydbeck även han en duktig instrumentalist, backar på ett varierat sätt upp bandet med sin banjo.

I ”There is Yes ,Yes,  in your eyes” fortsätter känslan  av svängig och säker dixielandmusik. Rydbeck växlar följsamt  över till sång men behåller trots detta  greppet om banjon.

I den smäktande melodin ” I want to set the word on fire”  gjuter Ingelstam  långa toner med sin trombon  över Jeppe Zackos mera rörliga saxspel. Zackos försök att tända en eld med sin sax motverkas till viss del av Ingelstams toner. Lars Nielsen passade på att leverera ett utmärkt bassolo där han visade sin klass. Tyvärr trodde några att solot var slut innan sticket och började applådera. I verkligheten hade ju Lars bara kommit till hälften av sitt fina solo. Sådant händer ibland.

I ” One sweet letter from you”  fick vi höra en jazzschlager av det mera tunggungande slaget. Det kändes som om brevet kom fram i tid utan att drabbas av Post Nords förseningar lite skämtsamt uttryckt.

Efter ett snabbt byte till gitarr valde bandet att framföra ”Regntunga skyar”  med text av Hasse Ekman och när det begav sig, framförd av Alice Babs och senare Anne Li Rydé. Svensk nostalgi som lotsades fram med Claes Rydbecks säkra stämma.

Åter till standardrepertoiren i form av den kända ” That´s My Home” med Rydbeck som sångare smakfullt ledsagad av Ingelstams läckra och följsamma trombonspel. Henrik Holst Hansen, kvällens trummis, som av någon i bandet blev vald till kvällens snyggaste trummis, gjorde ett fint jobb bakom trummorna. Explosiva rytmiska inpass blandades med ett lugnt vispande vid välvalda tillfällen. Detta lovar gott inför framtiden.

Kvällen bjöd vidare på den svenska schlagerns ” Anna, du kan väl stanna”  signerad Povel Ramel. Här fick musikerna möjlighet att förstärka textens budskap via olika gester och rörelser. Faktiskt riktigt underhållande. För att höja underhållningsnivån ytterligare några nivåer kallades musikern Björn Ekman upp på scenen för att framföra jazzstandarden ” Ice cream”. Ett känt jamnummer.Björn gjorde ett bra jobb och fick lov att sätta sig  efter kraftiga applåder. Kvällen fortsatte i samma stil, mycket övertygande insatser från bandet och ett härligt sväng. Ett sväng som fortplantade sig till dansgolvet  längst ned i lokalen där uthålliga par passade på att få upp pulsen till härlig musik.

Strax efter klockan 22 var det dags för  kvällens extranummer ” I get the blues when it rains”. Blues hade vi fått men regnet slapp vi. Ett band som vi säkert får se igen hoppas jag. /Olof Karlén

Share