- Klas Nilsson, trumpet och sång
- Sverker Nyström, klarinett, saxofon och sång
- Pider Åvall, trombon och sång
- Anders Hultin, banjo och sång
- Claes Nordborg, bas och sång
- Bo Lindgren, trummor
Fredagens Hot House på Wega hängde på gärsgår’n vädermässigt. Gästande Papa Pider’s Jazzband från Göteborg på glashala vägar var illa ute när en idiot i en Jaguar i en omkörning snurrade runt och in i en orkesterbil söder om Landskrona Det slutade lyckligt och med några minuters försening kom man igång. Samtidigt som jag – 84-årig gubbe i 100-kilosklassaen med käpp – trampade ner i ett vattenfyllt hål på kommunens beckmörka skandalparkering vid Malmöhus. Hjälpsamma Hot Housare hjälpte mig dyngblöt i ändalykten och stukad handled bl a så att jag kom fram till Wegas emotsedda läckermiddag, Wallenbergaren.
Nåväl, en rivande bandstart med Running Wild från Marilyn Monroe-filmen Some Like It Hot och Shine inledde utan att jag tror någon märkte bristande tid för tillräcklig instämning av bandet. Vilket banjoisten påpekade när man fick improvisera en trio i Burgundy Street Blues med Sverker Nyström lysande klarinett och Claes Nordborg utsökt bas när trumpetaren Klas Nilsson något skyndsamt fick rusa ut för att släcka billjuset… Men det lät utmärkt, tyckte jag, som dock inte har absolut gehör.
Apropå Klas Nilsson, så hörde jag honom senast med Second Line Jazzband på danska Drop In tidigare i år. Här bjöd han på en fin version med Louis Armstrongs fantastiska intro i West End Blues, mera Armstrong i bl a Alligator Crawl.
När trombonisten Papa Pider Åvall, en av grundarna 1961, gästade för två år sedan fick vi Lonnie Donegans gamla skifflelåt Does Your Chewinggum Loose Its Flavour… svängde hela bandet även i år med allsång i refrängen. Kanske inte trummisen Bosse Lindgren i sången, han hade nog med sina trummor. Låten känns igen från Hasse&Tages Vad i Helsicke Har Dom För Sig I Banken Efter Tre.
Det sångglada jazzbandet och handklapp i All On A Mardi Gras Day, inte bara Sverker Nyströms klarinett utan hela bandet i Monty Sunshines Chris Barber-kända Wild Cat Blues.
New Orleans Function med både Ashes to Ashes från banjoisten Anders Hultman och DIdn’t He Ramble, icke att förglömma Orys Creole Trombon med Papa Pider himself och Duke Ellingtons fina Mood Indigo – mycket hanns med under ännu en minnesvärd Hot House-kväll på Wega.
Fantastiskt att det bara en uteblev i den skånska vintern.
PETER KASTENSSON
