- Filip Runesson, fil och sång
- Johan Ohlsson, dragspel och sång
- BG Sahlin, gitarr och sång
- Lars Ljungberg, vibrafon
- Ulf Rådelius, kontrabas
- Pelle Trazan Jonasson, trummor
Swing Très Bien Extravaganza gjorde faktiskt sitt andra besök hos Hot House i år på Wega den här fredagskvällen – där den plötsliga vinterhalkan ställde till med några återbud publikt. Men sextetten på den fina scenen var fulltalig och det tackar vi för.
Filip Runesson med sin gröna fiol anförde med både tal och stråke sina mannar. Dragspelaren Johan Ohlsson som fick Sten Broman att bryta samman på sin molntapp eller i kolkällaren var han nu befann sig… vibrafonisten par préference Lars Ljungberg, ”parhästarna” Ulf Rådelius och BG Sahlin vid kontrabasen respektive gitarren såg inga hinder den generösa kvällen som stensäkert vispades och taktades fram av trummisen Pelle ”Trazan” Jonasson.
Somt kände vi igen från förra gången, somt var nytt men allt var förstklassigt. Som väntat.
Till exempel musik från operan ”Sherlock Och Sångerskan”. Som Lars Ljungberg, tillika slagverkare i Operaorkestern i Malmö, skrivit för fyra sångare och fyra musiker. Med lite jazziga rytmer, och vi fick Lorelei.
Mera oväntat – att Runesson letat hos gamla klassiker för att bräda den danska tradjazzspelare som menade att deras musik var den äldre. ”Vi har redan hittat jazzmusik av Mozart, nu gick vi ännu längre tillbaka till 1737-38 och Johan Sebastian Bach” sa Runesson och så svängde man fram Badinerie! Swingmusik från Bach finns!
Pianisten Thelonius Monk är kanske också ett namn som inte förekommer så ofta hos Hot House men BG Sahlins arr av Round Midnight applåderades liksom Johan Ohlssons dragspel och Filip Runessons fiol tillsammans med deras sång i La Javanaise av – Serge Gainsbourg. Mannen bakom ”kärleksstönande” låten Je t’aime…
Som synes – och hördes – en härlig blandning. Självfallet saknades inte Django Reinhardt/Stephane Grappelli: Swing Gitane med fint trumsolo av Johan Ohlsson liksom i Festival 48, för att inte tala om extranumret Swing Mineur (Minor Swing). Ulf Rådelius och BG Sahlin visade sin samklang i Place du Tertre.
Detta efter brasilianska O Pato som enligt Runesson sjungits in på svenska av Monica Zetterlund ”men minns inte vad den hette”. Jag kan hjälpa. Den framfördes av Monica i Hasse och Tages revy ”Gula Hund” på Gröna Lund 1964. Jag råkade nämligen se denna och O Pato hette då Biff a la Petterlund.
Dragspel och fiol kan förstås svänga till George och Ira Gershwins Lady Be Good och Lars Ljungbergs vibrafon i Sweet Lorraine fick nog Lionel Hampton att avundsjukt rotera var han nu ligger.
Jag hade sällskap vid Hot House-bordet av den fine saxofonisten Åke Nordin som var på plats för att hälsa på gamla spelkompisarna Ulf Rådelius och BG Sahlin. De sedvanligt megastora räkmackorna från Wegaköket klarade vi båda av. That’s All, Folks! / PETER KASTENSSON
