Hans Holbroe, sax
Mikael Zuschlag, kornett
Jonas Winding, banjo, sång
Hans Kofoed-Nielsen, sousafon
Knud Andersen, washboard, sång
Ett danskt band som representerade New Orleansjazzen besökte Tuppen denna kväll. På känt manér och typiskt för danska jazzband så jobbade man verkligen på att underhålla sin publik. Bandet utstrålade värme och engagemang. Värmen behövdes denna vårkväll för att övertyga oss om att våren verkligen är på gång.
Rytmiskt stadig och svängig musik i finurliga arrangemang. Här fanns stämsång av bästa märke som ledde tanken till barbershop. Efter det sedvanliga ätandet hos publiken fylldes dansgolvet snabbt med danssugna. Stilarna varierade rejält där en del var vana vid stilen medan andra försökte mera trevande följa rytmen. Här fanns något för alla.
Låtar som kändes igen var ” After you´ve gone” med vers och fin stämsång. Bixslut levererades på löpande band, säkert och övertygande. I ”Everybody loves my baby” fick banjoisten möjlighet att brista ut i sång av bästa märke.
Banjoisten Jonas Winding skötte mellansnacket fint och presenterade låtarna löpande.
I ”On the sunny side of the street” levererade sousafonen ett fint, melodiskt bassolo och visade instrumentets fantastiska möjligheter. Snygga långa baslinjer ofta med inspiration från melodin. Dessutom förekom lite av jazzens typiska textlösa scatsång som ett kul inslag.
Lika övertygande följde sedan ”Somebody stole my gal”. Hur den stölden avlöpte framgick inte men de dansande verkade trots den lätt kriminella låttiteln, trivas bra på dansgolvet.
En rad kända låtar följde sedan. Här fanns ” Baby wont you please come home ” och den fina ”Sweet Georgia Brown” I ” Basin Street Blues” exponerades återigen kornetten på ett trevligt sätt. Någon berättade att kvällens kornett var extra lång och av amerikansk typ, någonstans mitt emellan trumpet och vanlig kornett. Hot house har kunniga medlemmar med blick för detaljer, helt klart så.
I ” Some of these Days” fick banjoisten på nytt möjlighet att ta för sig i svängig jazz sång.
Washboardisten övertygade ständigt med rytmiska finesser och trevliga inpass. Ett instrument där det är extra viktigt att spela ”rent” om jag förstår det hela rätt.
Ej att förglömma i dessa sammanhang var tenorsaxofonisten . Här fanns rytmiskt stadigt spel, stilmässigt rätt med vibrato med täta musikaliska kommentarer. I slutet av kvällen levererades nummer som ” I´ll see you in my dreams” och ”Shoeshine boy”. En kväll i den gamla jazzens tecken som verkligen uppskattades av publiken. /Olof Karlén
