Dan ” Gisen” Malmquist, klarinett
Leif Blunck, trumpet
Karl-Åke Kronqvist, kontrabas
Dennis Johnsson, gitarr
Bengt Ahlcrona, vibrafon
Ulf Darinder, trombon
Roger Berg, trummor
Bob Stalin, piano, kapellmästare
Anna-Mia Barwe, sång
Återigen dags för Hot House och de återkommande klubbkvällarna på Tuppen. Denna gång hade föreningen tagit ett lite annat grepp och låtit medlemmarna på årsmötet rösta fram sina favoritmusiker. Bob Stalin fick i uppdrag att hålla ihop det hela och att få till ett band som även kunde fungera musikaliskt. Ovanstående musiker blev resultatet. Att de är väl kända av Hot House publik är ingen överdrift. Musiker är flexibla varelser som snabbt anpassar sig efter sitt sammanhang, så även denna gång. Efter ett, vad jag förstår, minimalt repeterande öppnade man kvällen med välkända ” June Night”. Sättningen och stilen får väl närmast beskrivas som äldre swing med modifierad sättning. Anslaget i första låten kändes lätt och musikaliskt där musikerna ansträngde sig att inte ” spela” ivägen för varandra utan lämna plats så att alla fick möjlighet att komma fram. Fina melodiska klarinettfraser blandades med ett Fats Waller inspirerat pianospel av yppersta märke. Gisen och Bob Stalin i högform. Rytmsektionen denna kväll bestod av Roger Berg och Karl-Åke Kronqvist. Kalles kommentar efter spelningen var ” att spela med Roger var som att bara åka med pråmen och spela utan att som brukligt behöva ta ett stort ansvar för att svänget bibehålles”.
Listan över låtar under kvällen kan göras lång. Några nummer fastnade dock i minnet, vad sägs om ”Memories of You”, ” Undecided” och fina” I Can`t Give You Anything But Love”. ” Undecided ” fick vid skivinspelningen ingen titel utan namnet blev som vid alla provisorier, kvar även på skivetiketten och har även idag kvar sitt namn.
”Dinah” spelades i Ass-dur för den intresserade. Tonartsoberoende Roger Berg la här ut en bombmatta av rytmiskt drivet trumspel som övriga musiker inte kunde ta miste på. Bara att hänga på. Bobs småprat mellan låtarna var precis lagom långt, informativt och lite kåserande.
Dennis Johnsson, kvällen till ära utrustad med sin Levingitarr, fyllde fint upp tillsammans med pianot mera rytmiska spel tillsammans med Bengt Ahlcronas som vanligt läckra vibrafonspel. Tillsammans skapades en fin harmonisk bas för övriga musiker.
I ” After yove gone” fick Ulf Darinder möjlighet att sträcka ut med sin trombon. Ulf som mera sågs med sin kornett tidigare har nu tagit trombonen till sitt hjärta och levererade med dess hjälp fina melodiska solon som snyggt kompletterade övrigas insatser.
Leif Bluncks trumpet låg hela tiden på topp och visade vägen. Det är roligt att se honom på denna breddgraden igen. Leif tillbringar ju stor del av sin tid i Spanien. Det märktes att han trivdes väl med sina musikaliska lekkamrater.
Bland kvällens sista låtar märktes ” Sweet Sue” där Leif med sitt breda kunnande passade på att citera en av dom mera kända bebopklassikerna i sitt solo. Verkligt kul.
Anna-Mia Barwe infanns lite senare på kvällen och medverkade i ett antal nummer. Alltid säker, i rytm och frasering och med fin publikkontakt.
Tuppen denna kväll var överfull av gäster. Jazzen är definitivt inte död utan lever vidare. Många uppskattande kommentarer efter spelningen bevisade detta.
En härlig kväll, när får vi höra Favoritkapellet igen? Snart hoppas jag./ Olof Karlén
