2017.12.01?media=1704542690 New Orleans Delight
New Orleans Delight på Hot House. Det brukar betyda fullt hus på Tuppen och så var det också sistlidna fredag. Full rulle och klackarna i taket.
New Orleans Delight gör aldrig någon besviken. Första dansparet tog parketten i besittning direkt man stampade igång Walkin’ To New Orleans som följdes av I Wish I Could Shimmy Like My Sister Kate. Pålitliga New Orleanslåtar som uppmanar till dans, för den som är sugen. Det verkade många vara och dansstilarna var verkligen oanade.
Vi känner gubbsen (förlåt grabbsen) i NOD. Blåsarna Jeppe Barker Jörgensen trumpet, Ole Olsen klarinett, Bengt Hansson (från Lund) trombon, Erling Rasmussen piano, Kalle Kronqvist (från Malmö) kontrabas, Erling Lindhardt banjo och Claus Lindhardt trummor.
Bandet är välkänt ute i Europa men även på Bourbon Street i New Orleans.
Erling Rasmussen är en skön sångare vilket vi fick höra i bl a St. Louis Blues, med dansk text i Malmö Blues. Sedan länge hädangångne Bjarne ”Liller” Pedersen i Papa Bues var ju en föregångare med att sjunga danska texter till gamla låtar från New Orleans som då fick heta till exempel Nyboders Pris och Sidder På Et Vaertshus”.
Att rocken har sina rötter i New Orleans kunde var och en konstatera i det som gamle New Orleans-legendaren och trombonisten Joe Averye gick och sålde noter till som Joe Avery Blues, också kallad Second Line men ursprungligen lär varit Victory Bounce, en gammal marsch och paradlåt från New Orleans gator. Allt enligt Kalle Kronqvist och honom tror jag på.
Kalle greppar då och då sångmikrofonen också, som i I Beg Your Pardon och då släppte Ole Olsen klarinetten och tog tag i basen som han ju i många år trakterade hos Papa Bue.
I Over The Waves (egentligen Valse Sobre Las Olas av Juventino Rosas från Mexico) fick vi prov på hur excellent Ole hanterar sin klarinett.
Bengt Hansson gav ett härligt solo på trombonen i bl a I’m Forever Blowing Bubbles, en gammal melodi från en musical på Broadway 1918 men också lär vara fotbollsklubben West Ham Uniteds signaturmelodi från 20-talet. Här fick vi också sång av Jeppe Barker Jörgensen.
Isle Of Capri är en gammal sång som lanserades av trumpetaren Nat Gonella på 30-talet som vi fick av New Orleans Delight i härligt och ursprungligt tangofoxtrot-arrangemang.
Som extraextranummer en bit efter ”stängningsdags” gavs Icecream, härligt svängande med inte minst Claus Lindhardt bakom den enorma New Orleans-bastrumman, eller ”stortrommen” som det visst lär heta på danska. Om jag lärt mig rätt av Ncilas Bardeleben, en av de unga, danska skickliga trommedrengene.
… och om det inte framgått, så New Orleans Delight är förstås välkomna tillbaka till Hot House! / Peter Kastensson
