2022.04.08 Dust Off That Old Pianna

STOR JUBEL FÖR DUBBELPIANISTERNA

På 50- och 60-talet var Arvid Sundin och Stig Holm populära dubbelpianister i Sverige Radio. Den här fredagen hade Hot House sina egna dubbelpianister på Wega, stort bejublade Bob Stalin och Sven Erik ”Svempa” Lundeqvist i ett program kallat Dust Off That Old Pianna.

Herrarna hade fina gäster runt sina pianon. Thomas Jonassons tenorsax kan man aldrig får för mycket av. Från Finland hade Svempa ”hittat” Mikko Gunu Karpalainen – som efter en spelning i Köpenhamn på torsdagen skulle till Stockholm på lördagen och hade en fridag med sin trumpet och sitt flygelhorn. Ett stort namn i Finland i bl a Ricky Tick Big Band och Teddy’s Westcoasters. När kompet består av Anders Rudnert med sin kontrabas och dalmasen David Forss-Norberg på trummor kan man väl knappast önska sig bättre. Lägg därtill två härliga jazzstämmor vid sångmikrofonerna, Eva Andersson Bessman och Cecilia Stalin, jo det är andra generationen.  Att dessutom Bosse Nilsson hade sin klarinett med sig, klar för inhopp, förstärkte den här kvällen till något alldeles extra.

Bob och Svempa hade satt samman ett program och jag är säker på att det aldrig tidigare på ett och samma ställe spelats så många godbitar ur den amerikanska ”songbooken”. Som man förstås inledde med Oh Susanna, Dust Off That Old Pianna som bl a Louis Prima odödliggjort.
Bob Stalin och Thomas Jonasson gav en fin version av Billie Holidays hit Mean To Me och Eva Andersson Bessman inledde med Exactly Like You och scatsång i I Can’t Give You Anything But Love där även Mikko Karjalainens trumpet drog ner applåder.  I Pennies From Heaven bjöd även Thomas Jonasson på scat tillsammans med Eva. Scatsång, som någon karakteriserat som ”improviserad sång i instrumental stil på meningslösa stavelser”, även av Cecilia Stalin i I Got Rhythm.
Minsann fick vi också höra unge Svempa sjunga i When I Grow Too Old To Dream (!)
När Bosse Nilsson kom in med sin klarinett i svängiga Crazy Rhythm var tre blåsare (Bosse Thomas och Mikko) för första gången fler än pianisterna… Bosse hade då även bjudit på Georgia On My Mind med Evas sång och där hade Mikko plockat fram flygelhornet.

Dubbelpianisterna då? Earl Hines-komponerade Rosetta från 30-talet och bröderna Gershwins Lady Be Good bl a och i Just One Of Those Things fick Svempa visa vilken fantastisk stridepianist han är, en stil som man väl kan härleda till Harlem och ragtime på 20-talet. Där högerhanden spelar melodistämman medan vänstran spelar ”halvtakter” i basen. Eller hur man nu ska beskriva det. Fråga Svempa, han vet… Han öste också beröm över sin dubbelkollega Bob. ”Vad ska man säga om honom, jag vet egentligen inte riktigt hur det ska uttryckas, han är bara… GRYM!” Jovisst är det så, det finns ingen stilart som är Bob främmande vilket han exekverade på både elpianot och det ”riktiga” pianot som han och Svempa skiftades om på.
Sedan det ordinarie programmet avslutats med Ain’t Misbehavin’ med sång av både Eva och Ceciia kunde man förstås inte hindra (om nu någon ville det…) extranummer ”om publiken är med” (Bob) och så fick vi då When The Saints Go Marching In som ”alla vill ha”….
Då har jag ändå inte nämnt klassiker som Sweet Lorraine, I’m Gotta Sit Right Down and Write Myself A Letter, Honeysuckle Rose, Them There Eyes, It’s Only A Paper Moon…

Slutligen gick insläppet av de 100 i publiken geschwindt där Elisabeth Palmbring och Kristina Ekman ersatte semestrande basen Liisi Nordström. Modellen med förhandsbetalning var perfekt – allt var ju som vanligt utsålt! Det här underlättar också för Monica och hennes personal i restaurangen som får ut maten (bl a en kylling med fabulös sås) utan att kön blir alltför påfrestande. Om 14 dagar kommer Hans Ingelstam med gubbs i Dixie For You på besök. Det lär redan vara utsålt. PETER KASTENSSON