2024.04.19 Henning Munk & Plumperna, feat Björn Ekman

  • Henning Munk Plum, sopransaxofon
  • Mårten Hertz, trombon
  • Finn Paulsen, gitarr, munspel och sång
  • Marc Davis, bas
  • Björn-Otto Hansen, trummor
  • Björn Ekman, banjo och sång

Plumperne hos Hot House igen

Det var knappt två år sedan senast. Lite annorlunda besättning men musiken är den välkända, den som är så populär hos publiken. Fullsatt som vanligt.

Det gladde mig stort att Björn Ekman satt in i de två sista seten. Björn har av hälsoskäl måst lämna ett mångårigt engagemang hos Henning Plum Munk och Plumperne. Det lät som i ”gamla tider”, Björn! Både med sången i Swanee River och banjospelet.

Det jag giller mest hos Plumperne är när man tar sig an New Orleans. Kvällens höjdare för mig var Mezz Mesrow-Sidney Bechets Perdido Street Stomp. Henning Munk med sin sopransax kan sin Sidney Bechet, här fick vi också utsökta solon av trummisen Björn Otto Hansen och Marc Davis med basen –  som man faktiskt anade ett litet leende hos, han stöttar från sin bakre position som en trygg sfinx bandet genom hela kvällen. Gitarristen Finn Poulsen tog fram munspelet, jo det svängde satan (förlåt!)… Vi fick också sång i A Kiss To Build A Dream On.

King Olivers gamla Snake Rag, Louis Armstrong-klassikern West End Blues och Ory’s Creole Trombone förstås med Mårten Hertz i framkant med sin trombon, eller traekbasun som det väl heter på danska. Fick jobba även i Sweet Georgia Brown och sångframträdde i Why Don’t You Go To New Orleans. Efter Sidney Bechets (och Hennings) paradnummer Petite Fleur avslutade man med Jelly Roll Mortons Wolverine Blues där Björn Ekmans banjo lät riktigt 20-tal.

”Ni äter för mycket och orkar inte dansa, mindre mat och mer alkohol”, föreslog Henning när man bjöd på välkända låtar som Roses of Picardy, La Vie En Rose och Olle Adolphsons Trubbel. Men fullsatt Wega ger inte mycket plats för dans även om det fanns några modiga par.

Jag var i alla fall inte i form för dans efter Wega-kökets megastora bakade potatis med räkröra. Å anda sidan dansar jag aldrig nykter, som Magnus Uggla visst sjöng. Men citatet tillskrivs Marcus Tullius Cicero ”Nemo saltat sobrius”, (Ingen Dansar Nykter) 63 f Kr. Och jag håller mig som bilförare (kommunala transporter till Malmöhus är usel)  till 0-procentig dryckjom. Visst, avståndet hemifrån är ganska kort för gående men det tycker inte min strax 84-åriga rygg.

PETER KASTENSSON

Peter Kastensson – foto och text
Finn Poulsen – gitarr, munspel och sång
Mårten Hertz – trombon och Henning Munk Plum – sopransaxofon
Marc Davis – bas
Björn Ekman – banjo och sång
Björn Otto Hansen – trummor
Finn Poulsen – gitarr, munspel och sång
Mårten Hertz – trombon
Share