- Marie Christine ”Kiki” Desplat, piano, kornett och sång
- Paul Bocciolone Strandberg, kornett, klarinett och sång
- Angela Strandberg, kornett, waschboard och sång
- Göran Holmberg, banjo
- Christer Andersson, tuba
Paul & His Gang feat. Angela Strandberg hos Hot House på Wega. En högtidskväll för älskare av 20- och 30-talsjazz. Det gick hem inför en jublande fullsatt salong. Med kända och mera okända låtar. Paul Bocciolone Strandberg dagtingar inte med den musik han vill spela.
Familjen Paul, Kiki Desplat och dottern Angela Strandberg inledde med något så ovanligt som med tre kornetter i några låtar från Jelly Roll Morton Nineteen, Ninteen March, Sweet Substitue och Fats Wallers I’ve Got a Feeling I’m Falling. Paul hade gjort egna arrangemang av kvällens alla ”tre-kornetters-låtarna”. ”Satt under pandemin hemma med KIki och alla instrumenten och studerade in 220 låtar”!
Man blir glad. Även om titeln är Dead Man Blues från Jelly Roll Morton, passande i dessa Halloween-tider… Extra glad blir man av Angela Strandbergs härliga leenden, vare sig hon spelar kornett, sjunger eller har hängt washboarden (tvättbrädan) på sig. Fingrarna flyger över den som bl a i Too Busy, passande titel för henne – hon spelar över hela Europa. Var nu hemma för några familjespelningar från sitt band Mama Shakers i Paris.
Mamma Kiki satte sig vid pianot och sjöng Fats Wallers Ain’t Misbehavin’, i Lord, Lord med fint banjospel av Göran Holmberg som också hade ett känsligt banjointro till Kiki i Buddy Bolden Blues (Jelly Roll Morton). Då hade Paul också plockat fram klarinetten liksom i gamla 20-talsschlagern Button Up Your Overcoat.
Göran stöttade upp familjetrion tillsammans med Christer Andersson med sin jättelika tuba. Hade några härliga soloinsatser som t ex i Someday Sweetheart från 1919, första gången inspelad av bluessångersan Alberta Hunter. Här med sång av Angela. Inte bara Jelly Roll Morton (som inte skrivit men spelat in den här) under kvällen. Även Irving Berlins välbekanta Alexanders Ragtime Band med Kiki-sång vid pianot.
Mycket gammalt fint jazgodis, som ni förstår. Två populära ”avslutningslåtar” i Mama Don’t Allow (no music playin’ round here…) – minns ni skiffeln? – och extranumret Just a Little While to Stay Here, egentligen en gammal gospel som flera gärna avslutar med. Vill minnas att jag hörde Chris Barbers Jazz & Bluesband göra det på Palladium för många år sedan…
Mätt – redan när jag såg Malmös största bakpotatis med räkröra från Wega-köket – och belåten efter en kväll som visade att även den ursprungliga jazzen utan revival-sneglingar är populär hos Hot House-publiken. PETER KASTENSSON
