Rolf Granelli, trombon
Jonas Eilert, kornett
Lars Öhman, kapellmästare, klarinett och sax
Christer Andersson, tuba
Martin Westerström, trummor
Lennart Herrlin, gitarr och banjo
Kjell Andersson, sopransax, altsax
Dags för härligt svängande New Orleansjazz denna kväll. Ett band med förflutet från bl.a. Mattsons ölpub. Ett stort band behöver en manager. Han fanns på plats i form av Lennart Aronsson hitrest från Simrishamn. Hot house jazzkvällar på Tuppen brukar vara flitigt besökta tillställningar. Så även denna kväll trots att vädret bjöd på lite småruggigt vinterväder.
Bob Stalin i Hot House styrelse introducerade bandet med lite trevligt småprat och sedan var musiken igång. Snabbt fylkades publiken på dansgolvet för att kortvarigt överge sin fläskfilé i Madeirasås. Maten fick kallna för bandet öste på med ett flertal kända och uppskattade nummer och dansgolvet förblev välfyllt. Vad sägs om ”Buddy Bolden Blues” och vemodiga men vackra ” Black and Blue”.
Christer Andersson fick med sin tuba stora möjligheter att blomma ut i vackra melodiska solon som vid ett flertal tillfällen genererade spontana applåder. Rolf Granelli spelade fint och inspirerat i ”Ballin´ the Jack” . Första set bjöd på även på kända ” When You´re Smiling” och kanske mindre kända ” Alger Strut”. Jonas Eilert som vi normalt brukar se och höra inskruvad i sin sousafon, fanns nu i första raden utrustad med en kornett. Att denna utrustning inte var främmande för Jonas märktes tydligt. Det blev även tillfälle för några sånginsatser för Jonas del. Kul!
Första set avslutades med ” Shine”, en välkänd och ofta spelad jazzkomposition som bandet hanterade på bästa sätt med fint ensemblespel.
Lite swinginspirerad pausmusik exekverades av Bob Stalin, piano, Olof Karlén, kontrabas och Dennis Jonsson, gitarr. Bob, Olof och Dennis underhöll även med sitt spel före första set.
Dags för andra set. Christer Anderssons fina tubaspel kom verkligen till sin rätt i ” Who´s Sorry Now”. Övriga i bandet gjorde dessutom fina insatser i ” Sister Kate”, ”Saint Louis Blues” . Rosorna i ”Roses of Picardy” kändes verkligen nyplockade och fräscha med hjälp av Kjell Anderssons sopransax. Detta instrument med sin lätt klagande ton lyfter musiken i många sammanhang. Ofta hör man instrumentet ligga på toppen i storband på ett mycket effektfullt sätt. ”Roses of Picardy” var för övrigt en av första världskrigets mest kända och uppskattade melodier.
Kända ” Some of These Days” spelades med vers. Verserna har ofta försvunnit i dagens jazzmusik tråkigt nog eftersom de utgör en naturlig musikalisk inramning och introduktion. Efter ett fullmatat andra set var det dags för välbehölvlig paus för bandet. Arbetstidlagen måste ju som sagt följas.
Tredje set bjöd på bekannta ” I´ve Found a New Baby” för övrigt inspelad i ett trevligt arrangemang med den kände pianisten Jan Johansson.
En låt som ledde tanken till uppväxttidens indianer och vita var ” Big Chief Battle Axe” i ett lite spännande arrangemang. Här återfanns också ”Am I Blue”. Bandet avslutade med ” I Get the Blues When It Rains”. Orkestern tackades med varma och uppskattande applåder efter en fint genomförd kväll. Kanske får vi höra dem igen på en av Hot house jazzkvällar framöver. Glöm inte besöka Hot House kvällar på Tuppen. Här finns något för både kropp och själ./ Olof Karlén
