- Lady Lynette, sång
- Niels Abild, klarinett och sång
- Karsten Kristensen, saxar
- Dorte Svare, barytonsaxofon
- Ole Kock Hansen, piano
- Lasse Lundström, bas
- Roger Berg, trummor
Hösten hade slagit till när vi cyklade ut till restaurang Wega. Fast vi inte är purunga så tillhör vi de yngre i lokalen. När vi kom in kände vi igen folk från Malmö folkdanslag och Annebergsgården. Vi fick bästa platserna framför orkestern. Vi fick också reda på att vårterminen för Hot house var osäker på grund av höjda hyror men vi får se tiden an.
En av anledningarna till att vi gick hit var givetvis Roger Berg. Vi brukar försöka pricka in en jazzkväll ända sedan vi först såg honom och hans vokalissor på Tuppen. Vi såg också bandet på Köpenhamns jazzfestival i somras så vi visste vad som väntade oss. Sen gjorde det inte saken sämre av att man spetsat till det med Lady Lynette (sydafrikansk/svensk) med sin fina och rytmiska röst.
Niels (86) som kapellmästaren hette tog genast tag om taktpinnen och berättade sina skrönor, nej det var nog sanning. Det framkom att det var det äldsta jazzbandet i Norden. Man hade spelat ihop med Lill-Babs, Siw Malmkvist, Monica Z och många fler och varit med på Hylands hörna.
Kansas City Stompers startade 1951 och var från starten ett amatörband till 1970. De brukade snitta på 300 konserter om året. Karsten Kristensen (tidigare organist) var strålande på saxen och Ole, som även leder DR Big band, på piano var inte sämre. Lasse, som också spelar klassiskt, hade en lagom stor bas som han slapp att dra på. Roger som spelat i 24 år i Tivolis Big band höll takten som vanligt.
Så bjöd bandet oss på en åktur med Basin street där alla i bandet fick presentera sig och inte minst Lynette. Man hann också med Creole love call som skrevs av Duke Ellington. Sen skulle man göra All of me men som Nils så spontant utryckte “Lynette är på dass så vi tar Cherokee istället”. Väl tillbaka sjöng Lynette en strålande All of me och följde sen upp med Sunny side of the streets som Louis Armstrong brukade sjunga.
Nils berättade här också en historia om hur han mött Armstrong i Köpenhamn på en studentafton och spelat ihop. Sedan följde i rasande fart till publikens glädje Teach me tonight, Lady be good och som avslutning folkloriska sånger med Ole, Lasse och Roger. Det var bl.a. Det var en lördag afton osv.
Efter pausen så förstärktes bandet med Dorte som hade bra tryck i sin barytonsaxofon och ett ständigt leende på läpparna. Man såg hur hon trivdes i bandet och gick på i ullstrumporna. Det hade varit lite önskemål om låtar i pausen och man realiserade dessa. Nils framlade också att man aldrig övade tillsammans utan bara körde på. Publiken var nu uppvärmd och man körde på Bourbon street, Birdland, Girl from Ipanema. Sedan försökte Nils få igång publiken att sjunga Down by the riverside men han tyckte inte vi tog i riktigt. Han frågade också Lynette vad hon skulle sjunga men hon replikerade med att han alltid bestämde och hon hängde på. Så sjöng hon Shiny Stockings på ett sensuellt sätt. Innan dess hade man också spelat Body and soul. Så kallade Nils på Dorte igen och hon var med en stund till. Han sa också till publiken att hon skulle gifta sig med Roger medan hon försökte förtvivlat ropa tillbaka “Förlovad”.
Så avslutade kvällen med klassikern What a wonderful world och till slut Niels paradnummer på klarinett My way. Liisi försökte förgäves att få dem spela en låt till men Niels vägrade för efter My way var det omöjligt att spela något annat. Vi tog på oss vara jackor letade upp våra cyklar och begav oss iväg hem i höstrusket nöjda och glada inombords.
Vid pennan
Olle Anebratt
