2020.10.02 Roger Berg Swing Explosion & Sandra Marielle

Höjdarkväll med Roger Bergs ”Coronajazz” på Wega!

Det är fortfarande en tung period för jazzmusiker. Den här fredagskvällen hade batteristen par preference Roger Berg fått ihop ett ”Coronaband” till en Hot Housekväll på Wega.

– Det kliar i fingrarna att få spela inför publik, uttalade förnäme basisten Göran Schelin.

– Det är rent för jäkligt för oss. Men fint att få spela så här med folk, menade Mattias Carlson, en av den jazzens bästa saxofonister.

Tillsammans med pianistesset Mats Nilsson och Roger Berg på trummor och inte minst sångglada Sandra Marielle blev det en musikaliskt högkvalitativ kväll. Att gänget var oerhört spelsuget och trivs med varandra behövde ingen tvivla på, sedan Roger slagit in Art Peppers väl numera klassiska Jazz Me Blues.

Det var förstås fullsatt på Wega, alltså ”coronfullsatt” med max 50, avstånd och dansförbud, men även när det lyssnas till jazzelit i miniformat, så går det att trivas och det gjorde de närvarande med högljudda bifall. Roger Berg var i högform bakom trummorna och bjöd frikostigt på flera soli, inte minst i After You’ve Gone där han till medmusikanternas munterhet plötsligt tittade på klockan. Och fortsatte. Kanske skönt inte mint för Mattias Carlson som med sin tenorsax bjöd på klassiker som i Lady Be Good i ett snabbt tempo där också Mats Nilsson fick jobba på sina tangenter. ”Så nu blir det kanske en befrielse för er med Whispering efter detta”, trodde Roger. Första set avslutades i 60-talet med Beatles Can’t Buy Me Love. Efter Have You Met Miss Jones kom Sandra Marielle ut till det andra setet i en ny creation (hon är noga med bytet med mormor på plats!) och har ett projekt med Roger Bergs Swing Explosion, The Lost Tapes, med sällan framförda Monica Zetterlund-melodier. Självfallet fick vi lite Monica Z, före pausen What Can i Say och Come Rain Or Come Shine och sedan What’s New. I Can’t Give You Anyting But Love i ett skönt ”tunggung” (skulle Brasse Brännström nog kallat det) i ett framförande där man inte minst erfor hur viktig Göran Schelins bas är. Från Roger’s Sisters repertoar fick vi Paper Moon och Sandra Marielle fick också sätta punkt efter en kavalkad av swingklassiker med kvällens extranummer, Povel Ramels fina Underbart Är Kort. Underbart var det och kvällens kändes också så kort som det kan bli när man får uppleva något extraordinärt./ Peter Kastensson

Share