Håkan Ekvall, rörblås
Erik Berndalen, trumpet och sång
Göran Abelli, trompon
Gunilla Ibérer, piano
Bo Adamsson, banjo
Rolf Fornhammar, bas, tubs och sång
Maritime Stompers
Det var ett tag sedan Falsterbonäsets stoltheter Maritime Stompers gästade Hot House och Wega. Äntligen, trodde jag, skulle jag få veta hur bandets namn uttalades, på svenska Maritim eller engelska Maritajm. Bandet bildades av Richard Havsmark 1999 på Kaptensgården i Falsterbo men har nu Höllviken som sin spelhemort även om de flesta musikanterna bor i Malmö.
En som borde veta är Bo Adamsson, den ende som är kvar från bildandet. ”Rikard Havsmark utlovade en flaska vin till den kom med ett bra namn”, men den utdelades aldrig. Jag föreslog Maritime Stompère (franska) men det tyckte man inte var så bra”, säger Bo Adamsson.
Hur som helst, eftersom Falsterbo ligger vid havet blev det Maritime och så kan man uttala som man vill. Så får det bli.
Huvudsakligen är ju det musikaliska utfallet och därvidlag finns det absolut inga klagomål. Maritime Stompers kan det där med jazz från 20-talet och framåt med favoriter från Jelly Roll Morton, Louis Armstrong, Bix Beiderbecke och Fats Waller. Faktiskt hade man en så gammal låt som In The Shade Of On Old Apple Tree från 1905 på repertoaren.
Men faktiskt inget från Jelly Roll Morton (så vitt jag vet) den här kvällen. Han är ju Gunilla Iberers, den magnifika konsertpianisten, husgud och emellanåt fick hon lurat hon in några ragtimetakter, även i det medley över George Gershwin som hon så skickligt komponerat i ett soloframträdande.
”Man måste hela tiden hålla kollen på basen intill”, sa Gunilla vid och After You’ve Gone med Rolf Fornhammars kontrabas vid sidan gav syn för sägen. Rolf har förmodligen en väl tilltagen bil eftersom han även trakterar tuban, förutom att upplåta sin sångröst då och då, även i Dr Jazz.
Trumpetaren Erik Berndalen är yngst i bandet men sedan 2006 musikalisk ledare för Maritime Stompers, lärare i musikteori vid Malmö Musikhögskola. Tog även till sångmikrofonen då och då t ex i en låt som vi inte hör så ofta i dessa sammanhang, Ett Glas Öl från HasseåTages 88-öresrevy på Skeppet 1970 i Värtahamnen i Stockholm.
Ovan nämnde Bo Adamsson, veteranen, hade med sig sin banjo och dojo-gitarren (en fyrsträngad gitarr med kroppen i stål för bättre resonans, om jag fattade min bordsgranne Björn Ekman rätt). Och styrde kompet lite i bakgrunden från det man drog igång med Who’s Sorry Now and I’m Gotta Sit Right Down And Write Myself A Letter.
Rörblåsaren Håkan Ekvall är en flitig gäst i olika sammanhang med sina saxar och sin klarinett. The Sheik Of Araby inledde han med ett arabiskt (tror jag) intro på sopransaxen innan det svängde igång med inslag av både Fågeldansen och Vi går över Daggstänkta Berg. Om jag hörde rätt…
Göran Abelli var inhämtad som reserv den här kvällen på trombon. Faktiskt ett nytt namn för mig, vilket det egentligen inte borde vara eftersom han framträtt med moderna storbandet Tolvan Big Band, Carlings Family Big Band och internationella Faela bl a. Att han trivdes med tradjazzfantomerna i Maritime Stompers stod inte att ta fel på. Här kan man snacka om bred musikalitet.
Vilket gäller hela bandet som bjöd på många gamla härliga favoriter – som Dinah, Limehouse Blues, Am I Blue, Creole Love Call, Si Tu Voi Ma Mere (Sidney Bechet förstås), Big Butter And Egg man, Just A Closer Walk With Thee (förmodligenen request som tycks drabba alla band) och som avslutning Some Of These Days.
…och eftersom jag serverades stan’s härligaste och största kålpudding, favoriten bland husmankosterna, av Wegas förträffliga restaurang, så var kvällen fullkomlig!
PETER KASTENSSON
