Skönt och minnesrikt när Swing After Work firade 25
Den här fredagen hos Hot House på Wega blev en minnesrik och skön musikstund. Det var 25 år sedan Bob Stalin och några goda vänner bildade bandet Swing After Work för att spela i Hot House’ Jazztält, saligt i åminnelse, på Malmöfestivalen.
Det här gänget håller fortfarande ihop – Bob Stalin piano, ThomasJonasson sax, Klas Hellkvist gitarr, Anders Rudnert kontrabas, Nisse O Månsson trummor och Marie Valentin sång!
”Vi tyckte att det var så roligt att spela tillsammans i tältet. Vi tänkte att det här måste få en fortsättning”, berättade Bob Stalin. Då fanns det en restaurang som hette Via Veneto i hörnan Kärleksgatan/Davidshallsgatan (nu en klädesaffär) och Bob föreslog att bandet skulle prova att spela där en kväll mellan halv sju och halvtio (tror jag att det var). Ägaren menade att det alltid är tomt på krogen då och det aldrig skulle gå. Efter viss övertalning och en intervju i lokala Radio Malmöhus en tisdagsförmiddag om att det skulle spelas jazz på Via Veneto på kvällen kom Bob och hans musikanter till Via Veneto och – det var fullsatt!
Sedan dess blev det runt 300 jazzkvällar ”after work” tisdagardärstädes och så där en 800 låtar på repertoaren. 22 stycken fick vi njuta av den här kvällen, som vanligt på ett fullspikat Wega. 25 år är egentligen inte så mycket ”när det finns dansband som hållit på i 80 år”, tyckte Bob i det trevliga mellansnack man hade på scenen. Dessutom har Bob och Klas – som jag lärde känna på gamla Realskolans (nu S:t Petri) fotbollslag i slutet av 50-talet – spelat ihop i 63 år sedan man började med dixie. Och Thomas tillsammans med Anders har samspelat i 60 år. Så snacka om rutin! Rutin alltså, men fortfarande finns spelglädjen som vi fick många bevis på sedan man inlett, som man kanske gjort i 25 år (?) med Bob Wills klassiska Rosetta från 1938. Långt ifrån den äldsta låten man bjöd på, det var You Made Me Love You (I Didn’t Want To Do It), från 1913, en stor hit på 50-talet med Judy Garland. Marie Valentin gav den förstås stor rättvisa. Thomas Jonassons mjuka ”Lester Young-spel” på tenorsaxen gungade hela tiden mjukt bakom Maries sångnummer. Bl a i I’m Thru With Love som Marílyn Monroe sjöng i filmen Some Like It Hot (I Hetaste Laget) och Svend Asmussens signaturmelodi June Night där även Anders Rudnert, tidigare i Malmö Symfoniorkester, med sin bas ensam lyckades tysta publiksorlet. I What A Difference A Day Make som Marie sjöng delvis på danska för vänner från andra sidan Sundet, Der Er Dage Med Solskin lyckades Thomas få in några takter av Tea For Two. Han fick förstås även själv applåderat utrymme under kvällen, som i orkesterversionen av Billie Holidays gamla I Can’t Believe, där också Nisse Månsson fick framhäva sin så oerhört följsamma behandling av trummorna. I Gee Baby Ain’t I Good For You fick Thomas överta sångmikrofonen från Marie och It’s Only A Paper Moon fick vi som en duett mellan dem. Det är också alltid en skön känsla av njutning när man hör hans saxofon, som ju finns där hela tiden.
Det gör ju också Klas Hellkvist som stillsamt sitter med sin gitarr och vad vore Swing After Work utan denne viktige komponent som backar upp hela låtlistan. Från Rosetta till avslutande extranumret As Time Goes By från filmklassikern Casablanca med Ingrid Bergman och Humphrey Bogart – efter uppmaningen i filmen till barpianisten ”Play It Sam”, OBS inte ”Play it AGAIN”. En liten parentes igen, men Bob Den Magnifike är ju inte bara (?) en barpianist, utan honom inget Swing After Work.
Inget Swing After Work heller utan George & Ira Gershwin nu I Got Rhythm där Bob innan han satte sig vid pianot erkände att han för länge sedan trodde George & Ira var man och hustru, han vid pianot och hon med sin stickning när mångfalden stora melodier komponerades. ”Men dom var ju bröder…”!
För övrigt lär det i går ha varit ”Räkmackans Dag” och den hyllade jag genom att inmundiga världens största bakpotatis med översvallande räksallad från Monica och hennes snabbjobbande restaurangpersonal. En mättande kväll både för själen och kroppen.
– PETER KASTENSSON
- Marie Walentin, sång
- Bob Stalin, piano
- Klas Hellkvist, gitarr
- Anders Rudnert, bas
- Nisse O´ Månsson, trummor
