Vilken Annandagskväll det blev på Wega när Hot House inviterade sina medlemmar på fri entré med glögg till Christmas Ball och med Ingelstam Classic 5 på scenen. Som i sin tur bjöd på oerhört växlande program med far och son Hans och Björn Ingelstam i frontlinjen med trombonen och trumpeten och sången. Med ”reserven” Måns Persson och sina flygande fingrar på gitarren sedan Claes Rydebeck blivit blåslagen vid ett fall, tidigare Malmösymfonikern Anders Rudnert med kontrabasen och Olle Dernevik vid trummorna. Snacka om kompetens!
Vad allt hann man inte med sedan den perfekt kokta torsken från Wegaköket (bl a) serverats och tacksamt fått ersätta den tunga julmaten. Här lite spridda noteringar utan all inbördes ordning från kvällen sedan man gått ut lite lätt med Oh How I Miss You Tonight ur Frank Sinatras repertoar med Hans vid sångmikofonen.
För så där en 20 år sedan var Hans och då 12-årige Björn i franska Saint Raphaël i samband med en jazzfestival. Hoppade in i en gatuparad som avslutade festivalen och hamnade på en scen inför 3.000. Det fanns en fransk trumpetare, Irakli de Dewichery, som ledde det hela. När man kom upp på scenen skulle gatumusikanterna framföra välkända Shine i ess, pekade på Hans för ett solo vilket förstås var inga problem, pekade sedan på unge Björn som på pappas fråga svarade på nej på om han kunde Shine. Varpå han satte ett solo! Den här Hot House-kvällen fick vi Shine av 32-årige Björn, grabben med absolut gehör.
Bandet hade då tidigare småchockat nästan fullbesatta Wega (några influensa-återbud) när Hans annonserade en låt som han var övertygad aldrig hade spelats där och definitivt inte av kvällens band. Låten hade skrivits och spelats in av Yngve Stoor 1945 och heter Sjömansjul På Hawaii! Publiken satt som fågelholkar. Björn sjöng så där lagom smäktande à la Stoor och publiken nynnade med innan man svängde till det. Och varför inte? Det lät lite som Papa Bue under storhetstiden när man jazzade till gamla schlagers som blev stora hitlåtar som t ex Nyboders Pris, stor 30-talssuccé med Olga Svendsen på Scala-teatret i Köpenhamn.
Trombonisten Vic Dickenson hade jag på en röd Storyville-singel på 70-talet och den gav förstås Hans Ingelstam en fin tolkning av där även Olle Dernevik visade trumstockarna. Anders Rudnerts kontrabas glänste i Beautiful Dreamer med Björns sång och skön stämsång med far och son Ingelstam i Let Me Call You Sweatheart.
Polarpristagaren (2007) världssaxofonisten Sonny Rollins lär ha danskt påbrå i släkten och om det var Rollins eller Ingelstam Classic 5 som la in några takter Det Var en Lördag Aften i de karibiska rytmerna i Rollins St. Thomas vågar jag inte avgöra…
W.C.Handy var en stor blueskompositör i USA, född 1873 och död 1958. Kallade sig själv The Father of the Blues. Men han var inte främmande för att stjäla från andra och göra lite små ändringar. När Louis Armstrong spelade in Atlanta Blues som tillskrevs Handy var det egentligen Make Me A Pallet On A Floor som var runden. Här fick vi originalet av Jelly Roll Morton.
Det var lite Ingelstam-historier runt några av låtarna. Måns Persson speciellt, Anders Rudnert och Olle Dernevik gavs många möjligheter att hålla tempot uppe – Darktown Stutters Ball, Memories Of You, Just A Gigolo (”Björn bor ju Paris och där vet man aldrig”, sa pappa Hans), Walking My Baby Back Home, Beautiful Dreamer och en rackarökare från Elvis Presley som extranummer, C.C.Rider.
Vilken kväll det blev! Efter ett mellanstick i Stockholm väntar 22 dagar i Dubai på Björn Ingelstam och han kommer tillbaka till Wega och Hot House i april med danskaustraliske klarinettisten Chris Tanner, basisten Simon Petersson, Olle Dernevik igen och ”Svempa” Lundeqvist vid pianot.
PETER KASTENSSON