- Björn Ingelstam, trumpet
- Hans Ingelstam, trumbon
- Sven-Erik Lundeqvist, piano
- Simon Petersson, bas
- Zoltan Csörsz, trummor
Fin Hot Housekväll med
Hans Ingelstam Quartet
”För att bli en riktig jazzmusiker måste man gått i genom några olika förhållanden!” Sa Hans Ingelstam till publiken och sonen Björn. ”Jag ska be att få tillägna den här låten Sofia, Emma, Cecilia…” (eller vilka namn han nu sa) …” replikerade Björn och sjöng Where are You”ur Frank Sinatras repertoar, från filmen Top of the Town 1937.
Ett litet plock ur det trivsamma mellansnacket när Hans Ingelstam Quartet spelade på fredagen hos Hot House på Wega. En alltigenom trevlig, högklassig och varierad kväll inför en som vanligt fullspikad lokal. Med förutom Hans trombon och Björns trumpet (med sång av båda) ett förnämt komp med Sven-Erik ”Svempa” Lundeqvist piano, Simon Petersson kontrabas och Zoltan Csörsz trummor. ”Husguden” Louis Armstrong förstås från inledande It’s Sleepy Time Down South till bl a St. Louis Blues.
Så fick Hot Housepubliken också upptäcka att Zoltan, som gjorde sin första spelning på Wega, är en av våra absolut bästa trummisar. Viket han fick visa i bl a Limehouse Blues (som är allt annat än en blues) och Sonny Rollins karibiska Saint Thomas. Som ju en gång var en dansk besittning, vilket Hans apostroferade med att i ett solo lägga in några takter ur ”Det var en lördag aften”!
”Svempa” och Simon känner vi ju. Fastnade för pianotrion i gamla countryn Billy Boy och ett solo i Duke Ellingtons In a Mellow Tone, där också Björn och Simon hade en liten duell. Björn hade skönsång tillsammans med kompet i jazzstandaren Old Folks från 1938. Och när satt sig för att lyssna till fader Hans i I’ll String Along With You” (Harry Warren) utbrast han att ”han är för jävla bra!” Precis!
George Shearings Lullaby of Birdland (som Mel Tormé gjort med en formidabel scatsong) inledde det andra av de två drygt timslånga generösa seten. Ella Fitzgerald och The Inkspot har odödliggjort den enda låten med sju ord på fyra bokstäver i titeln, Into Each Life Some Rain Must Fall, här med Hans vid sångmikrofonen och Nat Adderleys (eller är det brorsan Canonball?) hyllning till Ray Charles i Sermonette svängde gött. Hoagy Carmichaels sköna One Morning In May, nog fick vi ett omväxlande program oss till del tills man gjorde avslut med Louisiana Fairy Tale. Och då är vi faktiskt inne på Fats Waller!
Skrev PETER KASTENSSON…
… som mätt kunde rulla ut till den ”lille röe” efter Wegas mastodontiska bakpotatis med räkröra. De’ e’ godis, de’!
PS. Har under två dagar den här vecka kunnat lyssna och se fem olika stipendiater från Harry Arnold-sällskapet. På Malmö Live Jan Lundgren och Nils Landgren som fått ta emot det stora stipendiet 1994 respektive 2009. Innan Malmö Kommuns Sommarscen i missriktad förnyelse stoppade storbandsjazzen i Pildammarna efter 2016 då Vivian Buczek blev sist – av ekonomiska skäl. Men ungdomsstipendiet Stand By finns kvar och på Wega i går såg vi ”Svempa”, Björn och Simon, som fick detta åren 2009, 2012 respektive 2015. Och på måndag kan 2013 års Stand By-mottagare Kathrine Windfeld från Köpenhamn upplevas med Monday Night Big Band på Kuben, Malmö Live. Den 19 november är det Stand By-konsert med fyra nya ungdomar tillsammans med Roger Berg på Annebergsgården.
