Vokaltrio: Lars Stenberg, Mårten Annertz, Thomas Hansson och Sofia
Trumpet: Håkan Carlsson, Thomas Hegardt
Trombon: Sten Forsler
Saxofon/klarinett: PO Nilsson, Claes Nilsson, Carl Kortegaard
Fiol: Anna-Karin Wihlborg, Per Persson, Gunnar Jansson
Piano: Patrik Lindgren
Gitarr/banjo: Mats Dahl.
Sousaphone: Jonas Eilert
Trummor: Sune Larsson
Teknik: Sixten Rehbinder.
Salongsorkestern har spelat många gånger i Hot House`s regi, så det var med stor förväntan jag satte mig till bords på Wega. Orkestern, som bestod av 15 män och 2 kvinnor, spelade mestadels musik från det glada 20, 30 och 40-talet.
En musiker som sticker ut lite extra är orkesterns trummis, Sune Larsson. Han sitter högst upp i mitten, och han påannonserar musiken och pratar mellan låtarna. Snacket är underfundigt, roande och fullspäckat med underhållande, information blandat med viktiga oviktigheter gällande kompositörer, arrangörer, artister och musiker in alles, allt i en salig blandning. Både publik och orkestermedlemmar skrattar hjärtligt och när orkestern avslutar en låt så spetsas allas öron lite extra för att inte missa Sunes roligheter.
Ett härligt exempel jag vill nämna är när orkestern spelat färdigt första låten ”Anything goes” så förkunnar Sune att den låten var extra lämplig att spela just nu, helgen när det är dags för ”Mårten Gås”. Glada skratt fyllde salongen och med detta så var känslan satt för den fortsatta kvällen.
3 saxofonister, PO Nilsson, Claes Nilsson och Carl Kortegaard tillsammans med på trumpet, Håkan Carlsson och Thomas Hegardt, samt på trombon Sten Forsler, var grunden för alla melodier. De gav oss ett antal solopartier som var som smekningar för ett musikaliskt öra, och som den gamle trombonisten jag är så var det ett sant nöje att få höra Stens varma och klangfulla trombonspel.
Kompet bestod av Jonas Eilert på en enorm sousaphone, Patrik Lindgren på piano och Mats Dahl på banjo, som för övrigt rev att ett solo som fick alla banjoentusiaster att vakna upp.
Tre violonister, Anna-Karin Wihlborg, Per Persson och Gunnar Jansson, gav musiken den där mjuka känslan som så väl kännetecknar dessa melodier.
Men vad vore en 30-talsmelodi utan sång? Självklart så fanns det också en vokaltrio bestående av Lars Stenberg, Mårten Annertz och Thomas Hansson. Dessa herrar var perfekta för musikstilen och gav oss ett antal sångnummer som fick precis den avsedda effekten. Dessa eminenta herrar fick också bli måltavlor för en del av Sunes hjärtevärmande kängor med tillhörande glada skratt.
Förutom dessa välsjungande herrar fann vi också en vokalissa, Sofia Ehlde, och hon framförde Alice Babs stora hit ”Regntunga skyar” från filmen ”Swing it magistern” av Thore Ehrling. Hon tog sig an den med vemod, massor av värme och den hittade vägen direkt till hjärtat på oss i publiken.
Musiken väckte många gamla minnen till livs, och när jag blundade kunde jag se hur Fred Astaire och Ginger Rogers dansade över bioduken i en av de många dansfilmer som visats på biograferna i min barndoms Köpenhamn.
När kvällen var slut, så var den inte slut. Orkestern bjöd på, till allas stora glädje, 25 minuters extra musikgodis. Och när jag sedan gick ut i höstens mörker så var jag fylld av ljus, en varm känsla inombords och tacksamhet över att ha fått vara med om en oförglömlig kväll som jag länge kommer att bära med mig i minnet och sinnet. / Bela Reller
