Banduppsättning:
- Hans Ingelstam, trombon, trumpet
- Björn Ingelstam, trumpet, trombon och sång
- Sven-Erik Lundeqvist, paino
- Simon Petersson, bas
- Olle Dernevik, trummor
Så var dom på Hot House igen. Far och son Hans och Björn Ingelstam. Tillsammans med spelglada vännerna Sven-Erik ”Svempa” Lundeqvist, Simon Petersson och Olle Dernevik. Hans Ingelstam firar 60-årsjubileum med sin trombon sedan han fick ett soliststipendium i Stockholm (”i ett dåligt band”) som 15-åring!
Wega var förstås fullsatt när man på utsatt tid – så är det alltid på Hot House – intonerade When It’s Sleepy Time Down South. Och med nu 29-årige Björn Ingelstam på trumpet blev det under kvällen mycket Louis Armstrong, en av hr Ingelstams husgudar. Tänk att det är 14 år sedan Björn för första gången förtjuste publiken i det saligen avsomnade Hot House-tältet under Malmöfestivalen! Numera är han bosatt i Paris efter en sejour i New York och han kom direkt från en månadslång turné i Australien!
Det bjöds så mycket godbitar under de tre seten att ”jag kan inte räkna dem alla”, för att citera en gammal psalm av Lina Sandell. Här fick vi ingen psalm men väl en av mina favorithymner i Just A Closer Walk With Thee som jag hade på en gammal Storyville-EP med Ottilie Patterson och Chris Barber, men som väl annars har odödliggjorts av Louis Armstrong och Mahalia Jackson
Basin Street Blues, Lily Of The Valley och St. Louis Blues är så att säga gamla säkra Armstrong-nummer. A Nightingale Sang in Berkeley Square, en av de vackraste kärlekssånger som skrivits av för mig okända Eric Mascwitz och Manning Sherwin, och som sjungits in av bl a så olika sångare som Vera Lynn, Nat King Cole och Rod Stewart, gavs full rättvisa av både Björns trumpet och av Hans trombon.
Jubilerande Hans gav stort utrymme åt alla. Jag tackar speciellt för att man ändrade lite i programmet och gav plats för Limehouse Blues. Nu inte bara med Svempas oerhört imponerande pianospel utan med hela bandet. Svempa fick briljera i Woody’n You som Dizzy Gillespie skrev för Woody Herman. Och då rådde ”dansförbud”…
En ny bekantskap var Into Each Life Some Rain Must Fall (”den enda titel på en låt som innehåller sju ord med fyra bokstäver”!) där Hans och Björn bytte instrument med varandra. Efter mera välbekanta Indiana, Way Down Yonder In New Orleans och lite till, avslutades kvällen med en komposition av Hans Ingelstam. I en hyllning till 81-årige danske trombonisten Ole ”Fessor” Lindgreen men också till sjukdomsdrabbade Fredrik John hade även Björn greppat en trombon i Blues For Fessor.
Det var en fullödig musikalisk afton som Hans Ingelstam Jubilee bjöd på med förutom altmeister själv och trombonen, Björns trumpetspel – inte minst i Clark Terrys The Simple Waltz – och sång, Svempa vid pianot, Simon med basen och Olle vid trummorna.
Glada travade vi hemåt med öron och sinnen fulla av fin musik i den begynnande höstens natt. /Peter Kastensson
