- Ulf Albrektsson, piano och sång
- Mikael Cinthio, klarinett, saxofoner och sång
- Bo Ericsson, trumpet och sång
- Peter Trägårdh, trombon och sång
- Ored Borgsund, bas
- Mathias Gustavsson, banjo
- Lennart Carlsson, trummor
Max Lagers New Orleans Stompers är nog ett av de mest populära banden på Hot House. Musiker från ”hela landet” men med säte i Göteborg bjöds den fullsatta – förstås! – Wegarestaurangen på en generöst härlig kväll med massor av leende gladjazzälskare.
”Vi är det bästa New Orleans revivalbandet och med det menas att vi kan spela precis vad som helst, så nu blir det en vals”. Sa ”goe göbben” och göteborgaren Ulf Albrektsson, sångaren, pianisten och bandleadern införÜber den Wellen från 1800-talet som efter halva låten byter tempo och blir på amerikanska Over the Waves.
Då hade Mikael Cinthio, välkänd lundabo, bytt till klarinetten från altsaxen i Down By The Riverside som följde efter inledande Algiers Strut. När det sedan blev hårdsvängande Kansas City hade Mikael tagit upp tenorsaxen och även tagit hand om sångmikrofonen. Han hade också en blockflöjt med sig som fick inleda Miss Bombilla Brown i rumbatakt! Han är skön att skåda, Mikael, han går in i framförandena med hela kroppen!
Musikerna spänner över ett stort åldersspann. Från 30-talets Lennart Carlsson vid trummorna – ”han är ett par hundra är gammal”, enligt Ulf Albrektsson som också berättade att man ”smugglat ut Mattias Gustavsson och hans banjo i turnébusssen från barnhemmet”. Lennart Carlsson med sin new orleanska bastumma och Mikael Cinthio verkade ha ett kul förhållande i bl a Milk Cow Blues. Creolska Eh La Bas hade ett fint banjointro av Mathias Gustavsson.
Legendariske New Orleanstrumpetaren Bunk Johnson, en av mina favoriter när jag var ung tonåring, hittades – enligt trumpetaren Bo Ericsson – ”sittande på en gata i New Orleans, fick nya tänder av Sidney Bechets bror som var tandläkare och försågs med en trumpet igen av Louis Armstrong för att få en revival på 40-talet”. Vi fick sedan fint trumpetspel från Bunk Johnsons repertoar i Moose March och You Always Hurt från 1945.
Bo Ericsson ”spelade nästan med Roxette eftersom en ung Marie Fredriksson sjungit med hans kvartett i Halmstad” och bjöd också på Nobody Knows You When Yoy’re Down And Out ur Bessie Smith-repertoaren.
Vi får absolut inte glömma mannen i bakgrunden, det vill säga basisten Ored Borgsund (från Falköping) med excellent slapspel i låtar som S’il Vous Plait och Willie The Weeper. Snacka om tunggung!
Trombonisten Peter Trädgårdh hör hemma i Malmö och kom med i Max Lagers 2004 och fick eftersom han var skåning på danska fick sjunga Nyboders Pris, klassiker med Papa Bue. Introducerade också med sin trombon den sorgliga irländska I’ll Take You Home Again, Kathleen från 1875, som faktiskt Elvis Presley sjungit in.
Corinne Corinna fick vi på begäran och Mikael Cinthio fick på slutet också framför ”den där sliskiga” Careless Love.
Det finns egentligen mycket mer att berätta (men det här är tillräckligt långt…) från den härliga fredagskvällen med Max Lagers New Orleans Stompers på Wega, där Monica och hennes restaurang bl a serverade välbyggda räksmörgåsar. Som vanligt synnerligen prisvärt!
PETER KASTENSSON
Max Lager´s New Orleans Stompers
