Paul Strandberg, kornett
Claus Forchhammer, klarinett
Arne Höjberg, trombon bandledare
Anette Strauss, piano och sång
Jonas Winding, banjo
Claus Forchhammer, klarinett
Lasse Borup, washboard
Henning Lorenzen, sousafon
Lasse Borup, Henning Lorenzen och Jonas Vinding
Arne Höjberg
Paul Bocciolone Strandberg
Anette Strauss
Lasse Borup och Jonas Winding
Kvällens band var en välkommen återkomst, det märktes tydligt genom att flera malmömusiker med rötter i äldre jazz fanns i publiken. Bandet har ett långt förflutet tillsammans berättade Paul Strandberg. Själv hade han bara varit med några år och kämpat med att lära sig alla arrangemangen utantill. Musiken var i många delar arrangerad för sättningen. Rötterna i den äldre New Orleansjazzen var tydliga. Rötter som dock inte hindrade publiken att nå dansgolvet med vanlig snabbhet och entusiasm.
Som vanligt så var Tuppen fullsatt, ett faktum som nu börjar bli en regel. Det gäller alltså att vara ute i god tid när det gäller bordsbokning och tidigt i veckan känna efter hur hungrig man är. Är det räkmackan som gäller eller ska man chansa på den mera omfattande varmrätten?
Första set startades upp och här märktes låtar som ”Little Willie”, ” Kiss Me Sweet” och ”Black Bottom Stomp”. Paul Strandberg övertygade rejält med sin kornett och det märktes verkligen att detta var en stil som han fann sig väl tillrätta i. Claus Forchhammer skötte det mesta av snacket kring låtarna och imponerade med fina soloinpass.
Henning Lorenzen skötte med van hand sousafonen vilket resulterade i fint solospel i improvisationer och melodipresentationer. Verkligen bra.
I en av låtarna blev det duettsång mellan Anette Strausss och Paul Strandberg. Mycket effektfullt och underhållande. Anette Strauss som dessutom hanterade pianot med stilsäker hand.
Efter en välbehövlig paus blev det dags för en efterlängtad fortsättning från bandet. Vad sägs om nummer som ” Someday Sweethart, ” Singin The Blues” och ”Weary Blues”.
Man kunde notera mellan tuggorna att många på det välfyllda dansgolvet hade varit med förr och behärskade de rytmiska snedsteg som krävdes för den lite äldre dansstilen.
Arne Höjberg med sin trombon ledde med säker hand bandet genom låtarna och Lasse Borup gav det eldunderstöd som behövdes med sin tidstypiska washboard.
Piano eller gitarr saknades definitivt inte i klangbilden utan de harmonier som behövdes exekverades med säker hand av banjoisten Jonas Winding.
Efter en kort paus var det dags för ett avslutande set. Här märktes bl.a ”Kansas City”, ”Senegalese Stomp” och ” Big Fat Ma”. Bland de avslutande numren noterades ” Cakewalking Babies”
För musikunderhållningen i början och mellan seten svarade pausbandet under Bob Stalins ledning med Dennis Jonsson på gitarr och undertecknad på kontrabas.
Återigen en härlig kväll på Tuppen. En kväll som jag tror fyller en viktig funktion för många. Var kan man dansa till gammal god levande jazzmusik eller bara sitta och spisa. Svar, på Tuppen varannan fredag. Vi ses igen. / Olof Karlén