Klas Nilsson, trumpet och sång
Sverker Nyström, klarinett, saxofon och sång
Pider Åvall, trombon och sång
Anders Hultman, trombon och sång
Claes Nordborg, bas och sång
Bo Lindgren, trummor, kapellmästare och bokare
Då var det dags igen för ett svängigt dixielandband med klassisk sättning. Papa Pider´s är ett kärt återseende för hot house publik med sitt täta sväng, fina instrumentalinsatser och inte att förglömma fantastiska stämsång. Bandet behärskar verkligen tekniken att sjunga samtidigt som man spelar. Av förståeliga skäl behärskar blåsarna inte den tekniken.
Vad sägs om klassiska ”Just a little While To Stay” som snabbt fyllde dansgolvet. Varmrätten fick kallna för nu skulle det dansas…
”Alexanders Ragtime Band” stod i tur. En klassisk dixielandlåt signerad Irving Berlin. Sagde Irving B ligger bakom musiken till ”My Fair Lady” som nu spelas på Malmö Opera.
Bandet fortsatte med ” Tin Roof Blues” i ett fint arrangemang. ”Gatemouth” följde därefter, en låt signerad Lil Hardin-Armstrong. Enligt uppgift var titeln tillägnad Armstrong själv. Efter ett pärlband av fina låtar var det dags för en välbehövlig paus för bandet.
Anders Hultman skötte presentationen av låtarna på ett mycket trevligt sätt, lite anekdoter och fakta i fin blandning. Han försökte sig även på att berätta några historier som hade ett typiskt göteborgskt anslag. Hot house publik som normalt brukar vara med på de så kallade noterna fick verkligen anstränga sig för att uppskatta subtiliteterna. Göteborgsk humor kan vara svår för den oinvigde.
Bandet fortsatte med bl.a. ”Blue Bells Good Night” där vi fick lära oss att titeln handlade om vackra flickor. ”Saratoga Swing” signerad Ellington/Bigard representerade ett tidigt samarbete mellan dessa musiker.
I låtlistan återfanns också ”China Boy” och fina ”June Night” som ledde tanken till den tid som ligger framför oss. Fortfarande biter det i kinderna men vi lever på hoppet.
”Crazy” en fin låt i medium gav prov på välrepeterade sånginsatser från bandet. Bandet levererade även ett stycke i valstakt, svårt för en del som det verkade. Fötterna var på något sätt mest i vägen.
Tredje set hade jag tyvärr ingen möjlighet att avnjuta men behållningen av kvällen var ändå stor. Fina musiker och ett svängigt komp. Jag imponerades stort av kontrabassistens förmåga att ligga på och verkligen tillsammans med trummorna skapa ett fundament för övriga musiker. Högsta betyg enligt mitt förmenande./ Olof Karlén
