Dansksvenska New Orleans Delight är välkända och populära gäster hos Hot House. Det brukar vara spikat på Tuppen när bandet kommer på besök och den här fredagen var inget undantag.
Ibland tar det några låtar innan folk börjar visa sig på dansgolvet. Men när New Orleans Delight drog igång med Darktown Strutters Ball var det direkt några par som gav sig ut på parketten och det fylldes på under Lady Be Good.
Som namnet på bandet anger är det jazzen från New Orleans som står i högsätet. För några år sedan när bandet leddes av Kjeld Brandt Jakobsen, tragiskt drabbad av stroke, fick jag klart besked om att man inte spelade dixieland, som jag påstått när jag räknat upp Parade Music, ragtime, caribiska rytmer, dance hall-melodier, blues och boogie men även hymner och spirituals.
Det här är ett ytterligt samspelt och glatt gäng. Sjungande Karl-Åke Kronqvist från Malmö på bas och Bengt Hansson, lundabon med sin trombon, urgör det svenska inslaget med far och son Erling och Claus Lindhard på banjo respektive trummor, Jeppe Barker trumpet, sjugner också liksom pianisten Erling Rasmussen och så då Ole Olsen klarinett – och bas. När Kalle Kronqvist tog sångmikrofonen ut på dansgolvet så övertog Ole basen. Som han spelat hos Papa Bue under storhetstiden liksom förstås klarinett.
Apropå Papa Bue så fick jag härliga nostalgiska vibbar när Ole med sin klarinett bjöd på Over The Waves och extranumret Wiegenlied (Johannes Brahms!) som ju tillhörde Papa Bues repertoar på den gången det begav sig och man kunde köpa både röda och blåa EP-plattor i vinyl från Storyville. På 60- och 70-talen. Det var tider det…
Men New Orleans Delight har mycket fint tagit tillvara traditionen. Det tog ett litet tag innan jag kunde få fram det exakta namnet på Kalle Kronqvist första nummer som sångare. Mycket färgad känsla – man får väl inte skriva svart?! – i I Ain’t Gonna Give To Nobody None Of My Jelly Rolls. Observera tre negationer i samma mening där Jelly Rolls betyder rulltårta. Ett gammalt Clarence Williams-nummer som ursprungligen lär ha varit en barnvisa. Har alltså inget med Jelly Roll Morton att göra.
Erling Rasmussen behandlar sitt piano med kärlek som i Dallas Blues, sjunger dessutom fint t ex i I Wish I Could Shimmy Like My Sister Kate. Moonlight And Roses tolkades fint av Jeppe Barker med sång och trumpet och hela bandet lockade till stompig dans i Big Better And Egg Man, Bogalusa Strut och Avalon.
Om det det inte framgått – det ryms mycken glädje i New Orelans Delight! / Peter Kastensson