Salongsorkestern är en orkester som röner stor uppskattning hos Hot House publik. Så även denna kväll. Bandet är 18 personer starkt, vilket i princip kräver en ombyggnad av Tuppens mera scennära delar. Bandet sköter detta själv med bravur, man riggar på och av med hjälp av bandmedlemmarna och en extra resurs. Gradänger ska på plats, mickar sättas och ljud ska ställas in. Verkligt imponerande.
Bandet har sin huvudsakliga hemvist i Lund och har också en egen trogen publik som följer med troget till spelningarna. Så även denna gång. Tillsammans med Hot House ordinarie publik och ett stort utrymmeskrävande band blev Tuppen fullt till bristningsgränsen. Populäriteten stod på topp vilket bevisades av ett ständigt fullt dansgolv.
Sångtrion tillsammans med orkesterns blåsare och stråksektion bildade en fantastiskt fin kombination när kända nummer rullades ut. Vad sägs om ” Anything goes”, ” A Nightingale Sang in Berkely Square” för att inte tala om andra setets ” Das Fraulein Gerda” som direkt ledde tanken till Max Raabe och Palastorkestern. Här fanns verkligen något att hämta för alla.
På känt manér bytte herrarna om från svarta smokingjackor till vita i andra set, en trevlig företeelse som förstärkte intrycket av en välklädd och noggrann ensemble där man vårdade detaljerna.
Sune Larsson, trummis i orkestern, skötte presentationen av låtarna på ett trevligt och underhållande sätt. Även här var noggrannheten viktig vad gäller tempoangivelser och inblandade arrangörer och låtskrivare.
Många förtjänar att lyftas fram i ensemblen men jag väljer att se till helheten, ett fantastiskt välklingande band med en fin repertoar.
” Lambeth Walk ” fick avsluta kvällen. Gästerna lämnade Tuppen till synes vederkvickta av ännu en uppskattad jazzkväll. Ordförande Nordström hade dessförinnan tackat för superba insatser och önskat bandet tillbaka igen, dock inte samma kväll av förståeliga skäl. /Olof Karlén
Och dags att byta till de vi kavajen
