Ole Nielsen, banjo, kapellmästare
Leif Bjerborg, gitarr
Norbert Susemihl, trumpet
Ole Olsen, tenorsax
Henrik Rosenvinge, bas
Per Östergaard, klarinett, altsax
Denna gång på Tuppen hade vi nöjet att lyssna på New Or´Nielsens Hot Six, ett band som besökte oss för första gången i februari i år. Härligt svängig jazz, inspirerad av 20-talets Hot five och Hot Seven- sättningar. Bandet kommer från Danmark vilket resulterade i problem som var av elektrisk natur. Basförstärkaren gick inte att plugga in i ett svenskt jordat vägguttag. En rask cykeltur hem av undertecknad löste problemet och en adapterkabel fixades fram. Trots hårt driven standardisering på området kan dylika situationer fortfarande hända.
Jag hade nöjet att inledningsvis sitta tillsammans med Karl-Åke Kronkvist, känd bassist inom den äldre jazzen. Han informerade mig sakkunnigt om musiken, musikerna och de solon som ibland spelades enligt Kalle, exakt som originalet utfördes en gång. En verkligt sakkunnig herre.
Bandet inledde kvällen med ” Old Fashion Love” som direkt följdes av kända ” Ain´t Misbehavin´”
Dansgolvet fylldes raskt med danssugna par som inspirerat anammade den lite äldre jazzens tydliga rytmik, frasering och breaks.
Mycket säkert och fint trumpetspel av Norbert Susemihl. Säkerhet och rytmisk spänst kännetecknade även övriga medlemmar i bandet. En trevlig detalj i sättningen var att man har både banjo och gitarr som ackordinstrument.
” Oriental Strut” blev nästa nummer som raskt åtföljdes av vackra ” New Orleans”. ” Shake it and Break it”, ” Once in a While” och ” High Society” avslutade första set.
I andra set hade bandet valt att sätta samman ett antal Ellingtonnummer. Här återfanns bl.a.
”Stevedore Stomp”, “ Black and Tan Fantasy” och ” It don´t Mean a Thing” samt vackra ” Mood Indigo”. Ellingtons tonspråk vädjar direkt till känslan och jag tror ingen lämnas oberörd av en stor konstnär.
Kvällen bjöd på många fler fina nummer. Det var bara att luta sig tillbaka och njuta. Tredje set innehöll bl.a. “Baby Won´t You Please…” och “When Did You Leave Heaven”. Alla kvällar har ju ett slut och så även denna kväll. ” Tiger Rag” av Nick LaRoca från 1916 fick bli avslutningsnummer. Ett svängigt och samspelt band som med all sannolikhet kommer att dyka upp på Tuppen igen. Mycket kommer säkert att hända innan dess på det jazzmusikaliska området. Vill Ni vara med, titta in på Tuppen på jazzkvällarna och få lite ny energi./ Olof Karlén
