- Norbert Susemihl, Trumpett, pianohorn och sång
- Chris Tanner, klariett och sång
- Hans Ingelstam, trombon
- Sven-Erik Lundeqvist, piano
- Jens Kristian Andersen, bas
- Niclas Bardeleben, trummor
Norbert Susemihl’s Joyful Gumbo skulle ha gästat Hot House mars 2020. Men då härskade den förbannade Coronan och ingen jäkel kom över bron. Den här fredagen i februari, nästan fyra år senare, kom bandet äntligen till Wega.
Norbert Susemihl, som varje år tillbringar några månader i New Orleans med sin trumpet, bjöd verkligen på vad vi väntat så länge på. New Orleans förstås, men också blues, latin calypso och Armstrong swing. I New Orleans spelar han med gamla veteraner, ungdomar, konserter och gatumusik. Äkta vara.
Och vilket band Joyful Gumbo bjöd på. Låt mig få börja med trummisen Niclas Bardeleben. Nu på sitt 34e år. Lärde jag känna då han som tonåring spelade med ”parhästen” Björn Ingelstam, nu internationell stjärna på sin trumpet, och Chris Tanner klarinett i Hot House’ Jazztält på Malmöfestivalen innan Malmö kommun slaktade detta.
Han inledde sin trumslagarbana i Tivoligarden, den förnäma plantskolan för ungdomar, innan, han blev fast anställd trumslagare i Dronningens Livgarde. Jag hörde honom på jazzklubben The Standard i Öresundsbåtarnas gamla terminal på Havnegade som husbatterist med Niels Lan Dokys Trio, på legendariska Montmartre, han har spelat med Tivoli Big Band etc.
Det var väl drygt tio år sedan jag träffade honom och det blev ett fint återseende. Han har bildat familj, jobbar som daglig ledare på Veteranfonden som stöttar veteraner (förstås) från olika organisationer som polisen och politiken bl a med en årlig Festival, i år 7-8 juni.
Internationelle Norbert Susemihl är generös mot sina medmusikanter. Niclas till exempel i en festlig duett med Chris Tanners scatsång i Bing Crosbys 30-talsschlager Pennies From Heaven och fina trumsolon i Duke Ellingtons It Don’t Mean A Thing If You Ain’t Got The Swing och paradelåten It Ain’t My Faualt.
Virtuose klarinettisten Chris Tanner gästade Hot House 19 år gammal redan 1997 med The Hoodangers från Melbourne och stannade i Köpenhamn. Han ”hittade” som nämnts Björn Ingelstam och Niclas Bardeleben och spelade i Jazztältet. Tillsammans med trombonisten och Björns fader Hans Ingelstam, gästade han Wega så sent som förra året. Alltså nu igen och vi fick en skön request med Chris och Norbert i traditionella gospeln Just A Closer Walk With Thee. Även triosång med blåsarna i inledande paradelåten Meet Me On Frenchmen Street som angav tonen för kvällen. Även inspelad för många år sedan av Norbert på plats i New Orleans.
Basen hanterades av för mig nye bekantingen Jens Kristian Andersen som tog fram stråken i Delta Bound (Ellington) tillsammans med Norberts sång, men också bjöd på lite slap bas i Louis Armstrongs 30-talare i extranumret I’ve Got A Heart Full Of Rhythm. Basen och trummorna hade även samarbete i calypson Down Yonder We Go Ballin’ som startade upp andra set.
Norbert själv bjöd på lite growl trumpet i I’m Walkin’ (Fats Domino bl a) och tog fram flygelhornet i Cuban Pete (ur Louis Armstrong-repertoaren 1937) där han också fick låna maracas av Niclas.
Upptäcker att jag inte nämnt Sven Erik ”Svempa” Lundeqvist. Alltid lika härligt att höra hans pianospel, det kan man aldrig få för mycket av. Ett arrangemang från olika Louis Armstrong-band betitlat Basin Street Blues – United Arrangement innehöll bl a en fin ”triosats” med Svempa. Mera Armstrong under kvällen i Mahogany Hall Stomp där Hans Ingelstam som hela kvällen ”över alltihopa” lyste med sin trombon. Blir bara bättre och bättre med åren. Och det säger inte lite!
Från Spanien hemflyttade lillasystern Marianne, nybliven 82-åring (faktiskt sant!!!), och hennes kompis Lena var glada och nöjda den som vanligt fullspikade med kvällen. Som även omfattade lax med stenbitsromsås och för mig, långskrivare som vanligt, Wallenbergare från Wegas hårt jobbande, utmärkta kök.
PETER KASTENSSON
