2017.05.05?media=1704542690 Swingbandet m delikatesstrion
Bo Nilsson, klarinett
Bengt Ahlcrona, vibrafon
Bob Stalin, piano
Dennis Johnsson, gitarr
Anders Rudnert, kontrabas
Nisse O Månsson, trummor
Delikatesstrion, Kerstin Grundén, Ulla Thenfors, Ulla Hallström, sång
Denna kväll var det tid för ett band med gamla fina anor. Med start som ett revyband på Tandläkarhögskolan 1969, spelade bandet sig genom 70-talet ofta på privata tillställningar men man medverkade även på ex. Tisdagsklubben och på Pilgården när det begav sig.
Ett band som levererar swingmusik av bästa märke och som mellan varven toppar soundet med tre skönsjungande delikatessdamer med röstlägen som ger begreppet ”close harmonies” en extra fin innebörd.
” June Night” blev kvällens öppningslåt tätt åtföljd av ” Lady Be Good”. Bengt Ahlcrona fick här möjligheten att visa sin förmåga till fint spel på vibrafonen.
Även klarinetten exekverad av Bo Nilsson stack ut fint där första delen av temat presenterades i ett lågt klarinettregister som sedan oktaverades till ett högre register. Spänningsfyllt och vackert.
” Black and Blue” där klarinetten åter fick möjlighet att hantera melodin på ett vad jag tycker innerligt sätt. Högsta betyg.
” Shine” blev nästa låt på listan. Tempot skruvades upp och blev mera dansvänligt.
” Exactly Like You” och ” I wan´t a little Girl” rundade av orkesterns första del innan det var dags för delikatesstrion att entra scenen. Trion levererade tillsammans med bandet en mycket lyckad version av Ellingtons ” It Don´t Mean A Thing…”. Det märks tydligt att man är van att sjunga tillsammans, dessutom utrustade med egna mikrofoner för att ge ett fullödigt och väl återgivet sångljud.
”Aint` Misbehavin´” skrevs enligt uppgift av Fats Waller på 15 minuter. Melodin har verkligen blivit en klassisk jazzlåt, man känner verkligen inte att den skrevs så snabbt. Man skulle gissa på minst 30 minuter.
” Sugar” kom som nästa låt, en klassiker som verkligen gick hem hos publiken som vid detta laget hade hunnit avnjuta och avsluta sin kyckling med champinjonsås. Riktig gott för övrigt.
Efter pausen var det dags för bandet att fortsätta sin musikaliska resa inledningsvis utan damtrion.
Vad sägs om Lester Young-inspirerade ” Just You, Just Me” , ”Stars Fell on Alabama”, ” Indiana” och ”Georgia” trevligt sammanhållet av Bob Stalins inspirerande småprat mellan låtarna.
Damtrion återvände därefter till scenen och levererade ” Keepin´ Out of Mischief Now”, hämtad ur Fats Waller-musikalen Hot Chocolates. Trion exekverade även i rask takt ”It had to be you” och “Rosetta”.
Kanske några av Er såg TV-programmet om Levinfabriken I Göteborg och deras berömda gitarrer. Kvällen gitarrist Dennis Jonsson utnyttjade i sitt följsamma spel en av fabrikens toppmodeller nämligen Solist. Gibsongitarrer är mycket kända och detta var Sveriges svar på detta, en högkvalitativ gitarr som blev mycket populär.
Kvällen rullade på. Listan av fina låtar från bandet kan göras lång. En av mina favortitlåtar, ”Memories Of You” levererades i en smakfull förpackning där man kan säga att hela bandet var medskyldiga i leveransen.
Som vanligt ska man avsluta när det är som bäst. Avslutningslåten samt extranummer blev populära ”Alexanders Ragtime Band” signerad Irvin Berlin redan 1911. Man kunde då också.
En fin jazzkväll på ett välfyllt Tuppen, en fredag att minnas. /Olof Karlén
